Det var den ultimata bilden av ett misslyckande. Therese Alshammars superdräkt sprack och hon fick aldrig möjligheten att visa var hon stod i världskonkurrensen. Hon hade kurage nog att medge att hon nog aldrig hade haft en medaljchans ändå i en final.

Inte bara svenska simmare har haft otur med den nya racerdräkten som har burit sporten in i en ny epok. Fast det verkar så. Men det känns inte bra att materialet är i oordning när det är skarpt läge. På EM i Eindhoven brast dräkten när Stefan Nystrand skulle simma finalen på 4x100 meter medley och han fick i all hast dra på sig den gamla. Anna-Karin Kammerling har haft problem under OS, enligt SVT, och så på lördagen Alshammar.

Den skepsis som Stefan Nystrand, förbundskapten Thomas Jansson och nu Therese Alshammar uttryckt inför dräkten är möjligen förståelig, men resten av simmarvärlden har knappast fel.

Det är Sverige som går i otakt. Om det beror på okänsla för materialutvecklingen eller oförmåga att vara i toppform när det gäller, eller både och, är något att fundera över. Det här makalösa året har toppsimmarna världen över tagit stora kliv framåt. Sverige har tagit ett litet. Stefan Nystrand är ett slående exempel på det. Två åttondeplaceringar är förstås ett nederlag om man har som målsättning att fightas om guld.

Stefan Nystrand kommer tillbaka, han är trots allt med där framme. Therese Alshammar vill också vara det. Vi får se på VM nästa år.

Den starkaste svenska siminsatsen i Peking stod herrarna på 4x100 meter frisim för. Petter Stymne, Lars Frölander, Jonas Persson och Stefan Nystrand gick under det gamla världsrekordet. Och kom femma.

Det säger en del.