Så nära.

Men ändå så långt borta.

Efter två kilometers rodd var Lassi Karonen en knapp meter efter engelsmannen Alan Campbell i mål.

Snuvad på OS-bronset med 74 hundradelar.

– Jag hade varit nöjd med en medalj, men nu är jag bara besviken, sade Karonen en dryg timme efter loppet.

– Jag gjorde mitt livs lopp. Och jag vill inte vara så här nära…

Nya Zeeländaren Mahe Drysdale vann guldet en halv sekund före tjecken Ondrej Synek på prestigeskolan Etons magnifika roddanläggning på Dorney Lake, i omväxlande regn och strålande sol och i engelskt pastorala omgivningar cirka fem mil väster om London.

Lassi Karonen ledde loppet efter 500 meter, tappade sedan men stod för en mäktig spurt. Hade loppet varit tio meter längre, hade den 36-årige masen sannolikt hämtat hem en bronsmedalj.

– Jag kände att jag hade häng på bronset. Med 100 meter kvar kändes det som om jag hade lite spets på Campbell, men han var bättre till slut.

Karonen var totalt utpumpad efter loppet. Han satt kvar länge i båten, innan han rodde in mot land.

– Mot slutet av loppet… huvudet ville men kroppen kunde inte. Jag kan nog säga att jag aldrig varit tröttare efter ett lopp. Jag hade svårt att stå upp och till och med att sitta i båten.

Ännu värre var det för Alan Campbell som fick hjälpas ur båten. Och när Campbell och Karonen möttes efter loppet förenades de i en stor kram, och Campbell viskade ”It had to be one of us. You nearly killed me, det stod mellan oss och du tog nästan livet av mig…”.

Campbell fann dock tröst i sin bronsmedalj. Den trösten fick inte Karonen, 36 år gammal och i så fall 40 i nästa OS, i Rio de Janeiro.

Fjärdeplatsen innebär att Sverige fortfarande inte tagvit någon individuell OS-medalj i rodd.

Karonen ska nu börja fundera på sin framtid: ska han fortsätta eller sikta in sig på gungstolen där han någon gång i framtiden ska berätta för barn-barnen att han en gång var världens fjärde bäste roddare?

– Jag har inte bestämt om jag ska fortsätta eller lägga av, först vill jag smälta intrycket från det här. Jag tar sommarlov nu, och det beslutet får komma efterhand. Men vad familjen (sambon Linda och barnen Gustav och Silja) vill kommer att spela en stor roll när jag fattar beslutet.

Säger Lassi Karonen.

Och lägger till, som en fingervisning om vilket beslutet blir:

– Idag (läs: igår) har jag kört mitt livs lopp. Hittills…

Men skulle han välja att satsa vidare fyra år till har han SOK:s stöd.

– En medalj hade varit ett härligt kvitto för Lassi för det jobb han har lagt ner. Jag tror att vi alla unnar honom en medalj, säger SOK:s ordförande Stefan Lindeberg

– Väljer han att satsa vidare kommer vi att fortsätta att stötta honom. Han har en positiv utvecklingstrend och skaffar mer erfarenhet, han är inte för gammal för att göra ytterligare något OS.

Janne Bengtsson