Förbundskaptenen, som sagt att han inte skulle matcha ihjäl laget inför kvartsfinalen, tog ändå ut VM-debuterande målvakten Erik Ersberg för att åstadkomma en slutforcering.

Trots att Bengt-Åke nu fick ge sig mot kollega Vjatjeslav Bykov i ryska båset känns det som om den klurige värmlänningen har trumf på hand inför ett eventuellt returmöte i finalen.

Ända sedan jag för 20 år sedan träffade Bengt-Åke i Washington, då hans lagkompis i Capitals, Dale Hunter, slogs vilt med notoriske bråkmakaren Ulf Samuelsson, har jag imponerats av ”karlskogingens” smarthet i omedelbar närhet av en hockeyrink.

Bengt-Åke är den äkta varan, ”the real deal”. Han har plockat med sig erfarenheter från sin långa spelarkarriär och skapat sig en plattform som ledare utan att göra avkall på sin personlighet.

Han är fortfarande samme kärnfulle och enkla kille som kavlade upp kavajärmarna till armbågarna och jublade över VM-guldet i Wien 1987. Bengt-Åke har tillsammans med parhästen Mats Näslund format Tre Kronor med glädjen i högsätet. Det klart att spelarna är beredda att offra sig för sådana ledare.

Insatsen mot Ryssland, som gick loss först i slutperioden efter mål av Malkin och Morozov, är också ett gott indirekt betyg åt elitserien, vars topplag kanske skulle klara sig riktigt bra ställda mot överbetald överhet i NHL och i Ryssland?

VM-färskingar som Tony Mårtensson (Linköping) och Martin Thörnberg (HV 71) kombinerade grandiost vid 1-0 och Djurgårdens debutant Patric Hörnqvist drev hemmaspelarna till vansinne med sitt fysiskt uppoffrande spel.

Är inte framfusige Hörnqvist ett råämne för NHL så har björnarna slutat bajsa i skogen.
Även västgöten Anton Strålman är en ung högerfattad talang, låt vara med försvarsspelarens mer upplugnande hållning.
Tibrosonen hade ett rungande stolpskott vid ställningen 1-1; det första ryska målet för övrigt tillkommet på ett felaktigt dömt straffslag sedan just Strålman i en vältajmad ”glidtackling” tagit pucken före spelaren.

Bengt-Åke Gustafssons markering mot den kanadensiske domaren kan få resultat retroaktivt.
Jag imponerades av Tre Kronors förmåga att absorbera det högt uppskruvade ryska tempot.
Det var även lite NHL-varning på en del dumheter från den av hävd så välspelande röda armén. Men Tre Kronor stod upp över hela banan.

Det kräver sina män att så snabbt slå om från anfall till försvar och i mina ögon var det bara två man som i det avseendet inte riktigt fyllde ut munderingen.

Både Fredrik Bremberg och Magnus Kahnberg har en tendens att drälla med pucken. På den här nivån bestraffas sådant slarv ofta av endera ett baklängesmål eller en utvisning.

Jag har en känsla av att de har begränsad speltid att vänta i kvarten mot Slovakien.
Nicklas Bäckström ser jag gärna mer av. Släppet vid första stolpen till Alexander Steens 2-2-mål hade inte Peter Forsberg gjort bättre.