Det är inget snack om att det är EM:s absolut bästa lag som gör upp i kväll. Spansk effektivitet mot italiensk briljans. Räddaste laget förlorar, modigaste spelarna vinner, och tre stora dueller kan avgöra den här finalen:

Xavi mot Pirlo

Den som är kung på mittfältet kommer att få lyfta den här pokalen. Xavi är Spaniens bäste någonsin, en av de största spelarna genom alla tider. Hans spelsinne är unikt och precisionen i passningarna häpnadsväckande. Hittills har han varit mycket bra, men inte mer. Det kommer inte att räcka. Xavi måste upp i nivå, för Italien har Andrea Pirlo, EM:s bäste och en man som avgjort tre matcher i rad. Den som har snabbaste skallen och är mest kreativ vinner den duellen.

Det är dessutom två olika slags konstnärer som möter varandra:

Spanien med Xavi vid rodret kommer att rita sina trianglar över hela planen i kväll med korta nätta passningar. Italien med Andrea Pirlo kommer att försöka måla ett fett, rakt streck mellan mittfält och anfall och rakt genom den spanska backlinjen. √ Fördel Italien.

Casillas mot Buffon

EM:s bästa målvakter. Buffon har gjort snyggast räddningar, Casillas har släppt in minst. Han är den ende målvakten som hållit nollan i både en EM- och VM-final. Lyckas han med det igen vinner La Roja.

√ Fördel Spanien.

Ramos mot Balotelli

EM:s kanske bäste mittback mot Italiens store joker. Balotelli kan lika gärna avgöra finalen på en kvart som försvinna iväg ur matchen. Sergio Ramos har varit lysande – och i första matchen förnedrade han Balotelli genom att enkelt plocka bort en given målchans.

√ Fördel Spanien.

Grundkänslan inför matchen är att Spanien vinner. Den röda maskinen är allt för bra för att Italien ska kunna välta ett lag till.

Men: Italien dansade förbi Tyskland i sin semifinal. Spanien besegrade Portugal och Cristiano Ronaldo bara med yttersta möda och tack vare att man hade alla marginaler och stolpar på sin sida. I kväll ställs de mot en spelare som är i ännu bättre form. Skillnaden är att Andrea Pirlos omgivning är så mycket vassare: han har Cassano och Balotelli långt framför sig, ett briljant mittfält omkring sig och en mur bakom sig.

Ska Spanien behålla mästartiteln måste de göra sin bästa match på flera år. Ska Italien vrida bucklan ur Spaniens händer måste de å andra sidan göra en episk insats.

Och jag hoppas att vi får en klassiker oavsett vem som får lyfta bucklan.

Jag står fast vid det jag skrivit om sidleds-Spanien: det är en bländade vacker fotboll, men den kan också vara sövande tråkig. Självklart ska Spanien spela så här, tiki-taka är deras fotboll, det är deras sätt att vinna och för det mesta är det fantastiskt roligt att titta på.

När allt rullar på är det lysande. Men när Spanien tappar bolltempo, förlorar variationen, slutar slå bollar framåt och drar ned på farten, när Spanien envisas med att sätta en passning extra i straffområdet, när insticken förvandlas till sidledspassningar – då är det segt.

Det är då det nya Spanien spelar som det gamla Italien; nästan sadistiskt i all sin effektivitet.

Sätter Spanien första bollen är det nästan över. Så det roligaste vore om Italien gör det första målet. Spanien har spelat nio raka matcher i utslagningsomgångarna sedan kvartsfinalen i EM 2008 utan att släppa in ett enda mål. Den raden började mot Italien, den kan sluta mot Italien.

Det är ett makalöst facit, och det känns som att historien kommer att upprepa sig igen: 1–0. Men det gör också att Spanien hamnar i en ovan situation om Italien tar ledningen.

Det är då saknaden efter David Villa kan bli akut. Då kan en bra final förvandlas till något vi kan berätta för barnbarnen.

Gärna ett hattrick i titlar för Spanien i kväll. Gärna en ny mästare. Bara modigaste laget vinner.