Michel Tornéus kom till Barcelona med målsättningen att avancera till sin första stora mästerskapsfinal.

Det klarade 24-åringen från IFK Tumba galant.

8,12 i första kvalhoppet innebar nytt personbästa med en centimeter och finalplats med tolv centimeters marginal.

Ändå var det ett säkerhetshopp. Michel flyttade tillbaka ansatsen, väntade in de rätta vindarna, fick bra fart med sig (+1,2 m/s) men hade ändå 17 centimeter kvar på plankan.

– Jag kände mig jättebra och bestämde mig för att flytta tillbaka märket även om min tränare (Oscar Gidewall) inte ville det. Men det var ett bra val visade det sig. Jag sätter ju pers i kvalet och går till final. Då måste man vara ganska nöjd. Final har varit mitt mål hela säsongen, säger han.

Tornéus har i år hittat en stabilitet över åtta meter. Han hade tidigare hoppat 8.10 som bäst i år i tillåten vind. För två veckor sedan tangerade han Mattias Sunneborns svenska rekordlängd, 8,21, men då var medvinden för stark för att det ska räknas i statitiken.

Nu är han redo att både radera ut den noteringen - och hoppa för medalj i söndagens final.

– Jag är i riktigt bra form. Först och främst ska jag se till att få göra sex hopp, vara bland de åtta bästa efter tre omgångar. Och jag ska inte ge bort sjutton centimeter på plankan. Det gäller att vara aggressiv. Ge allt!

Michel Tornéus är en av få svenskar i toppen som varit skadefri inför EM och kunnat tävla regelbundet. Det visar sig återigen hur viktigt det är.

– Jag var lite sliten när jag kom hit så jag tog det lugnt på förlägret och laddade batterierna. Men i går (läs i torsdags) var det jobbigt. Då ville jag bara ut på banan.

Kvalet var höglassigt med elva hoppare över åtta meter. Christian Reif, Tyskland, och Eusebio Caceres, Spanien, hoppade längst: 8,27. Britten Chris Tomlinson var trea med 8,20. Tornéus 8,12 räckte till sjätte plats. Men han visade att det finns kapacitet till mer. Mycket mer.

– Nu ska jag bara ta det lugnt, få massage, ligga på rummet, sitta i restaurangen och ladda fram till finalen, säger han.

För Emma Green räckte det med tre hopp för att ta sig till final i höjdhopp. Emma belastade sin hälsena så lite som möjligt och klarade kvalhöjden 1,92 i sitt andra försök..

– Jag är väldigt positivt överraskad av hur bra det kändes, säger hon.

I finalen krävs dock betydligt högre höjder för att ta medalj. Emma, VM-trea 2005, satte personbästa för en månad sedan med 1,98 men skadade sig i hälsenan efter det och kom till Barcelona som ett osäkert kort.

Efter kvalet förklarade hon att hälsenan fortfarande besvärar henne, även om hon inte hade ont.

– Jag kände lite grann i sista hoppet, men hoppningen var under kontroll.

Frågan inför finalen är om hon kan satsa hundraprocentligt med tanke på hälsenan. Hon vill gärna komma högre än de senaste utomhusmästerskapen: sjua i VM -07, nia i OS -08 och sjua i VM i fjol.

Ebba Jungmark var närmast otröstlig efter att ha missat finalen. Hon tangerade sitt årsbästa 1,90 men det räckte inte för att gå vidare.

–Jag är så ledsen för jag hade så gärna velat ta 1.92. Jag vet ju att jag kan och idag skulle jag göra det men det låste sig, sade hon.