Det var en grym fjärdeplats för Michel Tornéus. Han var bara en centimeter från brons i längdhoppsfinalen. Tornéus, från Tumba och tävlande för Hammarby, hoppade 8,11 som längst. Amerikanen Will Claye en enda centimeter längre, 8,12.

–Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är så besviken på hur jag började tävlingen. Jag hade sagt att jag skulle satsa allt men kommer in helt fel i den. Sedan lyckades jag vända på det och hoppa upp till tredje plats. Då kändes det som jag kunde börja om, sade han.

Tornéus var illa ute inför sitt tredje hopp och riskerade att hamna utanför de åtta främsta som får fortsätta de tre avslutande omgångarna.

Han tog sig samman och hoppade 8,07. Därmed hade han slagläge. I fjärde omgången ökade han fyra centimeter till 8,11 och låg ett tag tvåa. Men först hoppade Claye 8,12 och sedan kunde även Mitchell Watt, Australien, passera svensken.

Hemmahoppet Greg Rutherford var ohotad guldmedaljör. Han vann på 8,31 och hade också finalens nästa längsta hopp (8,21). Watt tog silver på 8,16, Claye brons på 8,12.

– Men den här chansen jag hade i dag. En centimeter från medalj. Det svider. Att vara så nära och ändå torska när jag känner att jag inte gör någon bra tävling är bittert.

–Jag tror att jag spände mig alldeles för mycket. Jag försökte slappna av men glömde bort det i de första hoppen. Hade jag gjort det från början hade det kanske blivit annorlunda.

Tornéus slog igenom som 19-åring 2005 med ett monsterhopp på 7,94 i Världsungdomsspelen i Göteborg. Sedan dess har han varit ohotad etta i Sverige.

I år har han äntligen tagit steget in i absoluta världseliten. Men resan sedan 2005 har varit snårig och tålmodig. Tornéus och hans tränare Oscar Gidewall har aldrig tvivlat. Steg för steg har de förbättrat varje detalj i hoppningen, snabbheten och tekniken. I år kom det avgörande lyftet: den mentala biten.

Länge hade han problem att lyckas i internationella mästerskap. Formen fanns där, tekniken också, men det knöt sig ofta när det gällde som mest. Michel ville för mycket och spände sig. Nu kom lite av de gamla synderna tillbaka igen.

Men i år har han lyckats hitta rätt balans mellan att vara ”på tå” och avslappnad. Först tog han medalj i EM, där han slutade trea. Han hade också ett övertrampshopp som i ren hopplängd var över 8,50. Sedan satte han äntligen svenskt rekord med 8,22 i genrepet inför OS. Det gjorde att han kom till OS med självförtroendet på topp, men han skulle aldrig tala om medaljer på förhand.

Nu blev det en snöplig fjärdeplats. Han var bara en millimeter från brons. Tio millimeter. Det är nästan ingenting.