Svenska ishockeyförbundets disciplinnämnd stänger av Frölundas Jari Tolsa i tre matcher, varav en omvandlas till böter på 9 000 kronor, för tacklingarna mot Jimmie Ölvestad och Daniel Tjärnqvist i matchen mot Djurgården förra torsdagen.

Även om nämnden bedömer tacklingen mot Tjärnqvist som en olyckshändelse, är detta ett löjligt lågt straff.

Men mer allvarligt: det är ett bevis på att nämnden nu börjar återgå till den gamla bedömningen för farliga tacklingar mot huvudet - båda Dif-spelarna ådrog sig hjärnskakningar - som nämnden under hårt medietryck övergav i början på säsongen. Då, efter stora rubriker och upphetsade TV-inslag, dömdes det ut betydligt hårdare avstängningar för farliga tacklingar. Brynäs Simon Bertilsson fick sju matchers avstängning för en tackling, och Linköpings Sebastian Karlsson elva matcher för sin tackling mot Frölundas Magnus Kahnberg. Jämförelserna med Bertilsson och Karlsson är intressanta: om Bertilsson ansåg nämnden att han kom in snett från sidan mot en icke puckförande spelare. Om Karlsson skrev nämnden att han tryckte upp axeln mot Kahnbergs huvud, och att han var ”likgiltig” för vilka skador han kunnat åsamka sin motspelare.

I Tolsafallet konstaterar nämnden att Tolsa ”tacklar en icke puckförande spelare genom att träffa med höger armbåge i motspelarens huvud/ansikte” och att ”Tolsa vid sammanstötningen trycker upp höger armbåge mot motspelarens huvud” samt att det framgår att ”Tolsa är ... likgiltig till konsekvensen att hans armbåge träffar motspelarens huvud”.

Jämför motiveringarna och fundera: sju matcher för Bertilsson. Elva för Karlsson. Tre för Tolsa.

Någon som begriper logiken i det?

Alldeles uppenbart har disciplinnämnden gått tillbaka till den bedömning som gällde när de farliga tacklingarna inte var lika uppmärksammade. Det är inte bra. Kanske har disciplinnämnden spelat ut sin roll? Kanske är det dags att ersätta den med en super-sheriff, som gamle storspelaren Brendan Shanahan blivit i NHL? Det tål i vart fall att diskutera.

Och till sist: Tolsa fick totalt två minuters utvisning för de två attackerna under matchen, och anmäldes först i efterhand. Domarna såg inte vad som hände på isen - annars hade Tolsa naturligtvis fått matchstraff efter den första tacklingen. Var det inte tvådomarsystemet som skulle medföra att domarna såg allt så mycket bättre? Tyvärr händer det allt för ofta att domarna inte ser någonting - kanske litar de för mycket på varandra? Eller kan det, hemska tanke, vara så att många domare helt enkelt inte är kvalificerade att döma på elitserienivå?