Andy Murray jublar efter att ha besegrat Roger Federer i OS-finalen.
Att världsfyran från Dunblane tog OS-guld just på Wimbledons klassiska centercourt är närmast ironiskt.
Där har hemmaspelarna under 76 år kämpat förgäves för att inte bara bli första brittiska Wimbledon- utan också första Grand Slam-segrare sedan Fred Perry 1936.
Senast i raden att misslyckas är just Murray som för runt en månad sedan förlorade finalen mot Roger Federer.
Revanschen i går var mäktig: 6-2, 6-1, 6-4 mot världsettan som fyller 31 år om några dagar och som trots att han är störst i historien får lämna karriären utan ett OS-guld i singel.
Ivan Lendl var inte på plats på arenan där han under sin aktiva tid var illa omtyckt av de brittiska tennisfansen som i dag har anledning att hylla honom.
Då Murray inför säsongen anlitade Lendl gjorde skotten Murray ett för honom obekvämt men också nödvändigt val. Spelet fanns där redan tidigare men den lynnige och bortskämde skotten föll gång efter gång offer för sitt dåliga humör och saknade en coach som kunde tygla honom och sätta sig i respekt.
Det räckte med en titt på Lendls meritlista för att Murray skulle inse att han nu hittat en coach som inte lät sig imponeras av att Murray var världsfyra och hade spelat tre Grand Slam-finaler.
Lendl har spelat 19 vilket är fler än någon annan, han har åtta titlar i dessa sammanhang och har varit världsetta i 270 veckor vilket överträffas endast av Pete Sampras och Roger Federer.
Att 52-åringen från Ostrava sällan nämns i omröstningar eller diskussioner om vilka spelare som är störst genom tiderna beror förmodligen främst på att ”stenansiktet” saknade all form av utstrålning och helt enkelt inte gick hem hos folk.
Hans huvuduppgift med Murray har varit att göra den hetlevrade 25-åringen till den typ av iskalla fajter som han själv var.
Så mycket tennisrobot blir Andy Murray aldrig men han har under Lendls ledning fått en betydligt större kampmoral och yrkesstolthet än tidigare.
Hans insats i dag var bländande rakt igenom och eftersom det inte var den vanliga Wimbledonpubliken – vilken sedan många år tagit Federer till sitt hjärta – som fyllde de 15 000 stolarna runt centercourten hade Murray ett massivare publikstöd än någonsin tidigare.
Inför stående ovationer poserade den fyrfaldige Grand Slam-finalisten stolt med guldmedaljen i halsen och säkert skänkte han Ivan Lendl en tacksamhetens tanke.






