Ryska världsfyran Sjarapovas skrik då hon slår till bollen har uppmätts till 96,9 decibel medan tredjerankade vitryskan Azarenka nöjt sig med 91,4 decibel på vägen fram till sin första Grand Slam-final.

De båda spelarnas noteringar ligger marginellt under ljudet från en motorsåg och den som utsätts för ljudnivån under en längre tid riskerar hörselskador. Den risken är liten i tennis eftersom det är just enbart i bolltillslaget spelarna skriker men oljudet är ändå fullt tillräckligt för att störa motståndare, domare, bollkallar, publik och tv-tittare.

Ett antal av Sjarapovas och Azarenkas motståndare har klagat hos WTA-ledningen – det är förbjudet att medvetet störa motståndaren – som flera gånger lovat att ta tag i problemet men ännu inte gjort det.

–Ingen som är tillräckligt viktig har sagt till mig att ändra på något, säger Sjarapova.

Förmodligen beror tystnaden på rädsla för att stöta sig med den ryska megastjärnan vars betydelse för sporten blivit ännu större under de senaste åren då andra stora profiler antingen slutat eller varit långtidsskadade.

Spelmässigt finns alla förutsättningar för en stor final. Båda har gått fram av egen kraft och inte därför att motståndarna underpresterat. Även om Azarenkas nerver inte testats i en Grand Slam-final förefaller hon ha den mentala styrka som krävs för att inte falla ihop på samma sätt som så många andra finaldebutanter gjort.

Då Sjarapova ifjol anlitade svenske tränaren Thomas Högstedt fick hon ett lyft och blandade sig efter några svaga säsonger åter in i kampen om de tyngsta titlarna.

I går fick hon revansch på Petra Kvitova för Wimbledonförlusten men tio dubbelfel visar att ryskan inte blivit av med sin akilleshäl.

Den som får skrika (!) ut segerglädjen i dag blir ny världsetta.