Roger Federer världsetta i fyra år - men inget OS-guld.
Foto: Toby Melville/Reuters
Hemma i Basel har den 26-årige schweizaren fyra statyetter som visar hur många gånger han valts till världens främste manliga idrottsutövare.
Utmärkelsen heter Laureus Worlds Sportsman of the Year och ifjol fick han den för fjärde gången i följd.
–Det är svårt att jämföra prestationer i olika idrotter men det gör mig inte mindre stolt, säger den lågmälde schweizaren med ett leende.
Han har vunnit allt som går att vinna utom Öppna franska mästerskapen – och OS.
För åtta år sedan i Sydney låg den då 19-årige Federer runt 30 på rankingen. Han besegrade Mikael Tillström i åttondelsfinal men föll i semin mot Tommy Haas. Han hade ändå chans på medalj men föll i bronsmatchen mot den betydligt sämre rankade fransmannen Arnaud di Pasquale.
I Aten-OS blev det respass redan i andra omgången mot tjecken Tomas Berdych.
–Sydney-OS är ändå ett av mina största ögonblick både som privatperson och som idrottare. Att få uppleva den där speciella känslan som är i ett OS var fantastiskt.
Så verkar många tennisspelare resonera. De får gåshud på invigningen, älskar att representera sitt land och att träffa utövare i andra idrotter men ingen fäster lika stor vikt vid resultaten som i en Grand Slam-turnering.
Det kan vara en förklaring till Federers tidiga sorti i Aten under en säsong där han i övrigt tog tre Grand Slam-titlar, ytterligare åtta ATP-titlar och vann 74 av sina 80 matcher.
–Jag hoppas verkligen att Peking-OS blir roligare för mig. Men på ett sätt är turneringen tuffare än en Grand Slam. De första omgångarna spelas i bäst av tre set och det lär bli fler skrällar än i Grand Slam där den bättre spelaren gynnas av femsetsmatcher.
Federer lär behöva de rankingpoäng som står på spel i OS. Det är färre poäng än i Grand Slam men lika många som i de nio Master series-turneringarna.
Schweizaren har rankats etta sedan den 2 februari 2004 men efter en säsong som, med Federer-mått mätt, varit en besvikelse riskerar han att detroniseras.
Främst tvåan Rafael Nadal men även trean Novak Djokovic kan stoppa Federer från att ligga etta också på säsongens sista och därför extra prestigefyllda lista.
Ytterligare en faktor som talar för en fullt motiverad Federer i Peking är hans engagemang för tennisen i Kina. I våras tecknade han ett mångårigt avtal med Mercedes Benz i Kina och i avtalet ingår bland annat ett samarbete med landets tennisförbund.
–Det är mycket spännande att få hjälpa till med att göra tennisen ännu mer populär i Kina, säger Federer.
SvD har under Wimbledon följt inte bara världsettans matcher utan även hans dagliga träningspass på banorna fjärran de stora åskådarmassorna och tv-kamerorna som annars ständigt följer honom.
Ett knappt hundratal personer släpps in till träningarna och dag efter dag är scenen densamma. Sjarapova, Nadal och de andra stjärnorna möts av enstaka uppmuntrande rop men då den femfaldige mästaren avslappnat släntrar in får han massiva applåder.
Samtidigt som Nadal på banan bredvid är lika fokuserad som på match strosar Federer omkring med ett leende på läpparna, bjuder på några konstslag och avbryter ofta träningen för att prata med sin sparringpartner.
Det påminner om att ett annat spelgeni, John McEnroe, aldrig frågade andra spelare om de ville träna med honom utan om de ville bolla lite. Träning var något som de mindre talangfulla behövde ägna sig åt.
Men allt är förstås inte som det ser ut på ytan och för att överhuvudtaget bli stjärnor la både McEnroe och Federer ner mycket jobb – om än inte fullt lika mycket som de mindre lyckligt lottade.
Men där upphör också likheterna mellan McEnroe och Federer.
Amerikanen var en hetsporre som uppförde sig illa på banan och som även utanför bad folk fara åt h-e. Federer hade visserligen uselt humör på banan långt upp i junioråldern men det är historia och även utanför banan är han en förebild.
Efter träningen stannar han länge för att skriva autografer och han ställer tålmodigt upp för alla som vill låta sig fotograferas bredvid honom.
–Det är inte alltid jättekul men det ingår ändå i jobbet, säger den elegant spelande schweizaren som kan bli den första i modern tid med sex raka Wimbledon-titlar.
Då han i fjol tangerade Björn Borgs rekord på fem raka satt svensken på hedersläktaren. Efter finalen fick Federer en hjärtlig omfamning. Borg hyllade reservationslöst världsettan.
I en intervju inför årets upplaga höll Borg såväl Nadal som Djokovic som större favoriter än Federer.
–Saker förändras visst snabbt och jag blev mycket förvånad. Men det är hans åsikt och jag bryr mig inte, säger Federer som igår besegrade Lleyton Hewitt och säkrade en plats i kvartsfinalen.
Hittills har Roger Federer spelat hem 55 singeltitlar varav tolv i Grand Slam och det mesta talar för att han kommer passera Pete Sampras rekord på 14.
–Det är så mycket som spelar in med skador och så vilket gör att allt inte alltid blir som man hoppas eller tror, säger Federer som varit förskonad från allvarligare skador.
Det är inte tur eller tillfälligheter. Han är mycket bra grundtränad och har en avslappnad och rytmisk spelstil som är skonsam för kroppen. Säsongen har så här långt inbringat bara två ATP-titlar (Estoril och Halle) och i de två averkade Grand Slam-turneringarna har han en final (Paris) och en semifinal (Öppna australiska).
–Under de första månaderna spelade jag inte alls bra vilket hade en del att göra med att jag bar på ett virus. Jag var onormalt trött. Men det är resultaten från Wimbledon och framåt som kommer att avgöra om jag blir nöjd med min säsong eller inte.
Visst skulle det väl kännas naturligt om världens främste spelare genom tiderna fick lägga ett OS-guld till meritlistan.
Förmodligen skulle det också förändra tennisens syn på OS.
