För ett år sedan var Anna Nordqvist så okänd och lågt raknad att hon inte fick spela Nabisco Championship.

Den här veckan kommer hon till spel som en av startfältets stora stjärnor, efter förra årets segrar i LPGA Championship och tourfinalen i Houston. På bara några få månader etablerade hon sig under 2009 i den yttersta världseliten – och bättre kan det bli. Efter nästan fyra år i Phoenix, Arizona, har Nordqvist under vintern flyttat sin bas till Orlando, Florida. Där satsar hon fullt ut på att arbeta med två av Annika Sörenstams tidigare tränare; svingcoachen Henri Reis och fysexperten Kai Fusser. Och Annika själv, förstås.

–Annika har varit ett jättestort stöd. Vi har pratat mycket, säger Anna.

–Hon har hjälpt mig mycket med hur jag ska hantera olika situationer här ute.

Du får svårt att slippa jämförelsen med Annika om du till och med har anlitat hennes tränare på heltid?

–Den jämförelsen kommer jag aldrig ifrån. Jag har inte suttit i många intervjuer där Annika inte nämnts. Men det är ju hedrande. Jag ser upp till Annika. Det är ingen tyngd på mina axlar. Ingen kan bli en ny Annika.

–Att jag jobbar med hennes gamla tränare beror på att de är duktiga och att vi känt varandra i flera år. Det kommer att bli riktigt bra.

Flytten till Orlando har varit en omställning och uppladdningen inför årets första major har störts av sjukdom. För två veckor sedan däckades Anna Nordqvist av feber och halsont, efter spel i Australien.

–Jag låg nerbäddad några dagar och kunde inte träna så mycket, men jag och Henri jobbade hårt med svingen förra veckan och spelet känns bra igen.

–Vi har gjort en del tekniska ändringar i svingen och allt klickar inte direkt, men det gäller att ha tålamod.

Henri säger att skillnaden på dig i år jämfört med i fjol är att du har högre krav och lättare blir frustrerad?

–Klart att det är mer press nu, och jag blir frustrerad när det inte fungerar och jag har jobbat hårt.

Mer än tidigare?

–Ja, absolut. Jag vet ju vilken nivå jag kan hålla nu. Klart man blir lite frustrerad ibland.

Kan du vrida en järnklubba runt en trädstam?

–Haha. Nej, man ser nog inte besvikelsen.

Tror du att det blir en tuff andra säsong som proffs?

–Borde inte finnas nån anledning. Jag är ju i en annan situation men utvecklas fortfarande. Jag är en mycket bättre spelare än för ett år sen. Framför allt i mitt närspel, som är viktigt här i Nabisco där ruffen är så hög.

–Och nu känner jag mig jag trygg och vet att jag hör hemma på touren. Förra året tog det ett tag att bli respekterad. Det dröjde nog till Solheim Cup på hösten innan det kändes att jag fick en annan respekt av andra spelare.

Det har gått fort?

–Ja, det har det. Men jag försöker ändå njuta. Det här är ju det bästa jag vet.

Tycker du om att stå i centrum?

–Gärna om min golf inspirerar någon annan. Men jag har inget behov av att bli klappad på axel.

Hur är behovet av allt det nya och goda i livet?

–Jag har inget lyxbehov. ”Less is enough”. Jag har aldrig drivits av att ha mycket pengar. Jag har inte förändrats som person det senaste året, haha.

Unnande du dig nåt i fjol?

–Köpte lägenheten i Orlando, men inget annat.

Inga dyra smycken eller andra belöningar?

–Nej, nej. Det är inte jag. Jag vill ha allt simpelt. Handlar på H&M.

Hur går det den här veckan?

–Vi får se. Men jag tror att banan passar mig.

Kan du vinna?

–Ja. Jag tror jag kan vinna. Men det är otrolig konkurrens. Man kan spela jättebra och sluta på 20:e plats.