Den slagne Axel Teichmanns blick sade allt. Den store tysken passerade mållinjen förnedrad, till synes slagen med ett sportlov fast det i verkligheten bara var ett par sekunder.

Det var sättet han fick stryk på som sved.

Inte ens om lagkamraten Franz Görings avlägsne släkting, nazisten Hermann Göring, hade uppenbarat sig i målområdet och rytande beordrat slutmannen att omedelbart sträcka fram näven tror jag inte att Teichmann lytt.

När Petter Northug spurtar ner sina motståndare handlar det om mer än skidåkning. Utklassningen lämnar svåra sår att läka.

Den suveräne norrmannen behandlar sina motståndare som katten leker med råttan. Marcus Hellner var den här gången alltför akterseglad för att få känna på guttens grymma avslutning som den svenske slutmannen fick göra i världscuptävlingen i La Clusaz. Då fick norrmannen också eld i baken uppför sista backen.

Jag önskar att välskrivande brittiska kollegor som Richard Williams i The Guardian och Paul Wilson i broderblaskan Observer skulle ha anledning att skildra dramatiken i längdspåren.

Om inte annat för att inspirera de (ö)kända brittiska rubrikmakarna att leka med norrmannens namn. NOR-THUG skulle fånga både den elake Petters ursprung och hans dragning åt ligist i spåren.

Italienaren Giorgio Di Centa är ännu den ende jag sett handgripligen ge sig på 23-åringen efter målgång, vars vargliknande grin väcker både sådan avund och ilska.

Fortsätter Petter Northug i samma stil står han i framtiden staty, om inte på Karl Johans gate i Oslo, så säkert hemma i Mosvik, Nord-Tröndelag, med sina 900 innevånare.

Masstarternas mästare hade nu nästan 15 sekunder att ta igen på Teichmann vid växlingen sedan Tore Ruud Hofstad täppt till luckan i sin envetna jakt på Franz Göring.

Northug gjorde precis tvärtom svenske tredjemannen Mathias Fredrikssons tips om att på grund av anspänningen vara cool i början av ett mästerskapslopp.

I ett mjölksyrefritt nafs var Norge i fatt Tyskland och sedan kunde katt och råtta-leken börja.

Jag hade gärna sett Teichmann försökt sig på något oväntat. Som att lämna över initiativet och därmed riskera ge finnen Nousiainen chansen att närma sig bakifrån.

Den 186 centimeter långe tysken krympte nu istället för varje kilometer med ett norskt häftplåster som psykologiskt betungande börda.

Det är lika svårt att ta sig in i Petter Northugs huvud som att försöka hänga med i hans gränsöverskridande tempoväxlingar.

Skillnaden i acceleration gentemot Teichmann när Northug efter den första trevaren väl tryckte gasen i botten var som att se en röd Ferrari köra ifrån en svart Skoda.

Urladdningen beskriver förutom fysisk prestanda också ett temperament. Northug är ursinnig i spurten på ett sätt som ingen annan.

Det är bländande att i denna adrenalinfors, som i ett slag sköljer bort all trötthet, se hur hastiga skejtskär och stavtag följer varandra som om de vore sammanfogade av kullager.

Under kanske tio maximala sekunder befinner sig Northug då i samma suveräna zon som sprintkungen med spikskor på fötterna, Usain Bolt.

Det enorma påslaget kan ge grus i maskineriet, som vid dubbeljakten i Sapporo-VM och vid felskäret på samma distans i Liberec. Men står Petter Northug på benen har han, man mot man, i dagsläget ingen överman. Det hade varit kul att se honom mot Thomas Wassberg i sin glans dagar.

Onsdagen den 24 februari nästa år, klockan 20.15 på kvällen svensk tid, startar OS-stafetten.

Den svenske slutman som spurtar ner Northug i kampen om segern har Bragdguldet som i en liten ask.