Som vi vant oss efter otaliga skitmatcher under Lars Lagerbäck var det offensiven som svek. Det måste vara ledningens fel att spelarna inte vågar mer.

Nuförtiden finns det inte heller någon Marcus Allbäck som kan glidtackla in ett segermål på övertid.

Det allra mest avslöjande denna oförlösta afton i Tirana uttalade dock assistenten Roland Andersson efter den mållösa VM-kvalpremiären.

En av Bob Houghtons mest devota lärjungar klagade på att hans lag slagit för få långbollar.

Där har ni analysen av en man som gör anspråk på att utveckla spelet med en 3-5-2-uppställning. Herregud! Det är som att gå på en Woody Allen-film och efteråt klaga på att det var för lite biljakter.

Väljer man att spela med fem man på mittfältet indikerar det en ambition att hålla bollen inom laget i syfte att skapa ett spelövertag. Att utnyttja det numerära övertaget kring mittcirkeln, att komma runt på kanterna och spela sig förbi motståndarna.

Inte att skyffla bollen långt och högt på chans över denna egna kvintett.

Roland Anderssons matchanalys klädde av den assisterande förbundskaptenen kostym, skjorta och slips i den heta kvällen. Kejsaren har inga nya kläder.

Det spelar ingen roll vilka siffror man försöker klä landslaget i. Sverige har ett för dåligt eget spel för att kunna skapa tillräckligt många chanser för att göra mål. Så enkelt är det.

I de fyra tävlingsmatcher som blågult spelat 2008 har förutom Zlatan Ibrahimovic, bara Petter Hansson nätat: 2-0-målet som en brottningsmatch på mållinjen mot Grekland i EM-premiären i Salzburg, lysande beskrivet i engelska tv-kanalen BBC som ”a piece of comedy”.

Lika roligt var det inte i kväll. Tecknen i den mörka skyn syntes tidigt. Mikael Nilsson och Oscar Wendt deltog som befarat alldeles för sällan i offensiven.

Följden blev att bollen, efter Tobias Linderoths tidiga skada, alltför ofta hamnade vid fötterna på alibispelaren Daniel Andersson som verkligen gjorde skäl för sitt smeknamn ”sidled”. Jag fattar inte vad MFF:aren gjort för att förtjäna alla dessa chanser.

31-åringen har ingenting att komma med på den här nivån. Han glänser ju inte ens i allsvenskan.

Inte heller Kim Källström förmådde rida på berömmen från landskampen mot Frankrike.

Jag tyckte att Kims position i offensivt ingemansland påminde en del om det vakuum Häckenynglingen hamnade i under vårsäsongen 2002 i Djurgården - innan han hittade en position som strategisk spelfördelare.

Jag minns att jag då efter en match mot HBK på Örjans Vall skrev att 20-åringen uppträdde som om han var Johan Cruyff. Kim har visat att han kan spela med de bästa sedan dess, men dessa flexibla franska musketörer finns inte i blågult.

Bytet mot Samuel Holmén, ännu ett av dessa löften som lär nå sin karriärs zenit i Danmark, måste ha varit blytungt för Lagerbäcks niding.

En ännu värre kulturkrock lider Zlatan Ibrahimovic av. Den målsugne anfallaren skriker efter fantasifulla instick och skarvningar som i Inter, men får mest plocka upp förlupna bollar. De enstaka gånger Henrik Larsson var involverad förmådde Zlatan hota målvakten Arian Beqajs nolla.
Typiskt var att det gyllene läget i andra halvlek hamnade framför Olof Mellbergs julgransfötter. Men fösningen med vänstern träffade inte ens mål.

Det är bara hoppas att Zlatan får den där chansen mot Ungern på onsdag.