Jimmy Lidberg gråter efter att ha tagit OS-brons.
ANDERS WIKLUND/SCANPIX
LÄS OCKSÅ En ny stjärna tändes i Paralympics
Visst, Fredrik Lööf och gasten Max Salminen seglade sig fram till guld, Lisa Nordén tog silver i triathlon efter makalös spurtdramatik, de inför OS uträknade handbollsherrarna skrällde och alla åtta blågula medaljörer gjorde fantastiska prestationer.
Det går naturligtvis inte att rangordna dem objektivt utan listor baseras på tycke och smak och de som på nära håll följde Lidbergs tuffa kamp tycker nog att den räcker till en topplacering.
Med bara några veckor kvar till OS fick den 30-årige stockholmaren känningar av ljumskskadan som till och från besvärat honom i flera år och Lidberg var den ende som ansåg att hans OS-start inte var i fara.
”Jag balanserar på en slak lina och den kan brista. Men då får de plocka ihop kroppsdelarna och bära ut mig”, sa fajtern som missade Peking-OS på grund av skada och nu såg sin sista chans till OS-medalj.
Framme i kvartsfinal blev Jimmy Lidberg offer för den domarkår som motarbetat svenska brottare sedan ”Abrahamian-affären” i Peking och i svensklägret fanns en oro för att Lidberg inte skulle orka resa sig efter bortdömningen.
Oron visade sig obefogad.
”Det här är som guld tio gånger om”, sa en jublande glad Lidberg sedan han i bronsmatchen besegrat vitryssen Tsimafei Dzeinitjenka.
Åskådarna i ExCel Arena gav svensken en stående ovation, huvudpersonen grät av lycka och kramade länge om sin fru Johanna som bättre än någon annan vet hur mycket tid och kraft Jimmy lagt ner för att lyckas i sitt första och kanske sista OS.
Andra fick inget betalt för sitt mångåriga slit:
• Sett till tidigare resultat och till de högt uppskruvade förväntningarna får simmaren Sarah Sjöströms insats beskrivas som magplask och en nervskada i nacken ställde till det för Therese Alshammar.
• Rolf-Göran Bengtsson fick många journalister att förvånat höja på ögonbrynen då han meddelade att han tvingas stå över OS eftersom stjärnhästen Casall trampat sig på ballen – snart visste hela Sverige att den sitter på hoven och ingen annanstans.
Bengtsson var det på förhand stora svenska medaljhoppet i ridsport där Sara Algotsson Ostholt var ytterst nära guld i fälttävlan. Trots en rivning på sista hindret i den individuella hoppfinalen var Algotsson Ostholt mycket lycklig över silvret som inte bara var Sveriges första OS-medalj i fälttävlan sedan 1972 (Jan Jönsson tog brons) utan också Sveriges första medalj i London-OS.
LÄS OCKSÅ Sämst i OS – skrev historia ändå
