Sveriges handbollsherrar är i OS-final. Mattias Andersson räddade ett ungerskt friläge och Kim Ekdahl du Rietz drog till för kung och fosterland – sedan bröt ett galet firande ut i svensklägret.

–Jag ser att försvararen blir passiv och jag har hela målet att välja på. Det var bara att slänga in bollen, sa Ekdahl du Rietz efter målet som betydde 27-25 och definitivt avgjorde matchen. Det slutade 27-26 (14-12) efter en ny bragdmatch av det pånyttfödda landslaget, som kom nederlagstippade till London efter fiasko i EM och VM-kvalet tidigare i år. Nu har de redan säkrat silver. Men spelar för guld.

–Jag har varit med tio år i landslaget, spelat över 170 landskamper och aldrig haft någon medaljchans. Nu plötsligt är vi i en OS-final. Det är fantastiskt. Jag är trött, rörd och allt möjligt. Just nu är allt slit som vi lagt ner värt allting, sa Jonas Källman efteråt.

Han hade svårt att sätta ord på känslorna inombords. På söndag eftermiddag kan ”det krigande landslaget” skriva ny handbollshistoria, tolv år efter tredje raka OS-silvret för ”Bengan Boys”. Förklaringen till förvandlingen är den nya lagkänslan. Efter missen i VM-kvalet mot Montenegro rensades luften, alla lovade att så upp för varandra.

–Vi viker inte ner oss. Vi slänger oss på varenda boll och kämpar till ”the bitter end”. Nu är vi i en OS-final. Då är det inget att be för. Det får kosta en ljumske eller vad tusan som helst, säger Källman.

Försvarsbjässen Magnus Jernemyr håller med:

–Vi har byggt upp den här känslan sedan 25 juni, då vi samlades. Jag trodde inte på OS-final, framför allt inte efter hemresan från Montenegro. Då var det många som undrade vad vi hade i OS att göra. Men det har vi visat nu.

I kvartsfinalen mot Danmark var Johan Sjöstrand stor hjälte med suveränt målvaktsspel. Som tack valde förbundskaptenerna Ola Lindgren och Staffan Olsson att sätta honom på bänken mot Ungern – och satsa på veteranen Mattias Andersson.

Ett lyckokast.

–Jag fick veta i fredags kväll att jag skulle stå eftersom vi väntade oss mycket skytte av Ungern från nio meter. Vi lyckades också ta bort (Lazlo) Nagy vilket var tanken. Han gjorde ju inte ett mål, säger Mattias.

Räddningen på det ungerska friläget i slutminuterna blev avgörande.

–Det var mitt livs viktigaste. Det är i sådana lägen man har chansen att bli hjälte eller hängas.

Hur laddar ni om?

–Det är inga problem. Vi kom hit som underdogs och står i en OS-final. Det är stort.