Lars Lagerbäck kan bida sin tid och behöver inte börja grubbla om det heller inte skulle bli någon målfest mot Egypten i nästa vecka.
Zlatans 270 mållösa VM-minuter på tysk botten i somras står i skarp kontrast till hans 10 fullträffar under säsongen i Serie A.
Det finns i hans fall ett inbyggt motsatsförhållande mellan klubb- och landslag. Höstens matcher mot Spanien visade med eftertryck att Lagerbäcks kollegiala kontringsfotboll ger resultat i kvalspel. Om inte alltid skönt för ögat, så påfallande ofta poänggivande.
Jag utgår från att taktiken blir den samma på Windsor Park i Belfast den 28 mars. Med Johan Elmander och Marcus Allbäck som offensiva riktkarlar i ständig rörelse.
Zlatans bidrag är per definition av mer individuell och spektakulär art; som klacken över Buffon i EM-slutspelet 2004 och vinkelbomben över Király i VM-kvalet 2005.
Zlatans spelar med betydligt mindre marginaler och på en klart högre teknisk nivå än Elmander och Allbäck. Det är knappast så att Inters tränare Roberto Mancini ger Zlatan några direktiv att lägga energi på försvarsspel.
Zlatan är en stjärna som lyser i den hierarki som en allsidig proffsomgivning bistår med. Med flitigare umgänge förfinas färdigheterna. Det är som att lära sig ett språk. Zlatan behärskade redan mycket av fotbollens latin när han landade i Italien. Nu talar han det närmast med milanesisk slang. Inte undra på att det kan bli ”språkförbistringar” i nationselvan.
När kombinerade Zlatan med en högerback i blågult som han gjorde senast med Macon?
Även om fotboll är ett lagspel tillåts vissa proffsstjärnor ta sig friheter på planen.
Den blågula verkligheten är annorlunda. Alla är på samma nivå, vilket demonstreras av Henrik Larssons under alla år så kollektivt skinande karisma.
Det går med kvalresultaten i hand inte att erinra mot Lars Lagerbäcks ledarskap. Tre poäng överskuggar bristen på eget konstruktivt spel. Den saknaden har blottlagts först mot bättre motstånd i slutspelen.
Seger mot Nordirland och Sverige kan ha råd att förlora kvalepilogen borta mot Spanien och ändå styra kosan mot Schweiz/Österrike i juni 2008. Vid den tidpunkten kan nya spännande spelare ha uppenbarat sig i portgången. Det framtida landslag behöver för att kunna föra spelet är bollskickligare och snabbare ytterbackar/mittfältare.
Men det bekymrar inte Lagerbäck. Han kan fortsätta odla kontringen, eller den snabba omställning som fint folk säger. Utan Zlatan.