Jag gillar ris à la Malta. Vi äter det varje jul till efterrätt när släkten är samlad i Småland.

Men i dag hoppar jag över det mesta av riset eftersom det är lätt att äta sig proppmätt på det.

Det hade i och för sig varit enkelt att frossa efter den första halvleken mot Malta, som var helt bedrövlig från svensk sida. Nervositet eller underskattning, jag vet inte, det kändes som det mest handlade om ett skadeskjutet gäng som tågade in på Ullevi efter den tunga 0–1-förlusten mot Danmark i lördags.

Andreas Isaksson reparerade sitt eget misstag – vad tänkte han på när han kastade ut bollen rakt i planen!? – när han gjorde en fantastisk dubbelräddning.

Sedan nickade Kim Källström in 1-0, efter Rasmus Elms ribbträff.

Det målet borde ha varit förlösande. Men nervknutarna, eller om det var prestationsångesten, släppte inte förrän i andra halvlek när målen trillade in snyggt och ganska enkelt då Malta tröttnade.

Sverige gjorde till slut jobbet som krävdes. 4–0 (1–0) gav tre poäng och trots allt en smula hopp inför höstens avgörande. Det kunde gott och väl ha blivit ytterligare några mål, vilket kan bli avgörande i slutänden om det krävs målskillnad för att skilja lagen åt till slut.

Läget i gruppen är fortfarande prekärt, men efter så mycket ris som landslaget och Lars Lagerbäck fått på tallriken den här veckan tänkte jag finna lite ros.

4–0 och tre poäng är givetvis det mest väsentliga. Allt annat än seger mot Malta hade inneburit slutet för Lagerbäck som förbundskapten. Nu får han styra skutan vidare i VM-kvalet – åtminstone så länge chansen till en Sydafrikabiljett finns kvar.

Det finns andra positiva saker att ta med sig till hösten.

I match nummer sex gjorde en - och en till - anfallare äntligen mål för första gången i kvalspelet. Både Zlatan Ibrahimovic och Marcus Berg nätade, men deras samarbete var ingen succé. Berg, som öser in mål i holländska ligan, blir precis som Markus Rosenberg en blek figur i landslaget.

Målen var ändå viktiga för självförtroendet, framför allt för anfallarna men också för laget i stort. Jo, jag vet, det var mot Malta, men ändå…

Det är hur som helst dags att på allvar spela in någon ny bredvid Zlatan på topp. Henrik Larsson har en makalös karriär bakom sig, men har inte samma rapphet i steget som förr. Henke kanske själv tackar nej till fortsatt landslagsspel, det vet jag inte, men nu är det läge att låta någon annan få – och framför allt känna – förtroendet.

Positivt 2 är att Lagerbäck lät spelare spela på positioner där deras egenskaper bäst kommer till sin rätt. Behrang Safari är en naturligt bättre vänsterback än Adam Johansson, så är det bara, och hans fina vänsterinlägg låg också bakom 1–0.

Viktor Elm kanske inte håller med att han passar bäst på vänsterkanten, men hans tyngd och genombrottsvilja kommer landslaget ha stor nytta av framöver.

Att Christian Wilhelmsson inte ens fick komma in från bänken – mot Malta som är ett lag som borde passa ”Chippen” som hand i handske – visar att Lagerbäck inte längre tror på honom.

Positivt 3 - och viktigast av allt - är att chansen till VM finns kvar. Gruppen avgörs med största säkerhet den 5 september. Då spelar Ungern mot Sverige och Danmark tar emot Portugal.

Senast vi var i Ungern, i september 2005, var det en typisk 0–0-match, ända fram till 90:e minuten. Då kom ”Bomben i Budapest” som en blixt från den svarta himlen.

Zlatan får gärna lossa kanonen en gång till på Ferenc Puskás-stadion.

Det här blir en pärs, mycket värre än första halvleken mot Malta. Men hoppet lever. Och det är positivt.