Vi kom för att se ett tappert hopplag ta medalj och för att se Rolf-Göran Bengtsson visa guldform på Casall. Vi åkte därifrån med ett präktigt svenskt fiasko och fler frågetecken än vi ville ha.

Banhoppning ser så lätt och enkelt ut från läktaren och när man sitter framför tv:n. I verkligheten är det en precisionssport i maxfart: en balansakt utförd av häst och ryttare under enorm press.

Det kändes som att en medalj var inom räckhåll, men svenskarna klarade inte den där pressen igår. Bommarna föll som i en storm, en efter en och medaljdrömmen krossades snabbt. I fälttävlan hette syndaren Niklas Lindbäck. Nu hette han Henrik von Eckermann.

Det var ingen vanlig svensk OS-miss där millimeter avgjorde; vi pratar om ett lag som kraschlandade rejält bland de vackra hindren.

Ska man ta med något positivt är det att tre svenskar rider i finalhoppningarna på onsdag, att alla börjar om på noll fel och att det är då Rolf-Göran Bengtsson och Casall ska visas toppklass.

Men RGB måste vara bättre då, för hoppar ekipaget som igår blir det ingen medalj alls. Tvivlet smög sig in igår.

Ingen idrottsarena i London är vackrare än ridsportens gröna paradis vid slottet i Greenwich Park. Det är fullsatt hela tiden, de branta läktarna sträcker sig mot himlen och i går vrålade 23 000 britter som tokiga efter varje häst och ryttare och när de hoppade hem sitt guld var det en ljudorkan som steg över Themsen.

Kanske hördes den ända ned till Weymouth.

Det var den mest dramatiska svenska OS-eftermiddagen hittills i London. Det var en tung dag vid slottet och Anna Laurells medaljdröm krossades. Men det kom en skön medalj från havet och en till från brottarmattan.

Rasmus Mygren fick en mardrömsstart i laserfinalen men reparerade allting på andra kryssen. Det var nästan som i fotboll: Han gick åt ett håll, kroaten åt ett annat och den satsningen gick hem.

Det är ett brons som värmer hjärtat. Nu fick den genomsympatiske göteborgaren äntligen revansch efter fyra år. I Qingdao 2008 kunde han tagit guld, istället försvann alla medaljer till havets botten. Efteråt funderade Rasmus på att sluta segla. Vi ska vara glada att han orkade fortsätta.

Guld i stare, brons i laser. Det är ingen slump. Man vinner inga medaljer i den sporten utan att ha järnkoll på alla detaljer. De har en jättebudget med kockar och egna meteorologer och har kunnat förbereda sig i Weymouth av och till under tre års tid.

Det var också göteborgarnas dag: Myrgren fick brons trots en märklig protest. Brottarbjässen Johan Eurén missade guld och silver efter ett märkligt domslut. En jury avgjorde medaljkampen i Weymouth, en lottningsboll finalplatsen på mattan.

Så gott att den väldige lyftkranen från Göteborg fick ett brons med sig hem till sist.

Det kan vara en spännande sport, och det finns stora svenskhopp. Men brottning är sannerligen inte lättsmält: Det är en bedömningssport med lottningsbollar som krydda och med en halvt obegriplig väg till medaljerna. Och 120-kilosklassen där jättarna stångas och skallas är inte vacker.

Men medaljen var skön och det är ett bra OS, ändå. Ett guld, tre silver, två brons. Sverige har redan fler medaljer än i Peking.

Och det är sex dagar kvar.


OS-guider:

Svenskarnas program – timme för timme

Komplett OS-program med svenska tv-tider

Här är de svenska hoppen i London-OS