Ligamatchen mellan Barça och CAI Aragón står och väger. Hemmalaget låg under med 17-18 i paus men är efter några minuter in i andra halvlek ikapp. Det är oerhört spännande. Då reser sig majoriteten av åskådarna upp och går. Om en halvtimme börjar ju fotbollen – Barcelona mot Espanyol.

– FC Barcelona är ett enormt företag, på både gott och ont. Fotbollen är nummer ett, sen kommer ingenting, sen ingenting, sen kommer basket, sen handboll, sen mindre idrotterna. Klubbens motto är ”mer än en klubb” och man kan tro att vi är en enda stor familj, men så är det inte riktigt.

Magnus Jernemyr, 33, beklagar sig verkligen inte när han förklarar hur det är att tillhöra den anrika katalanska klubben. Han beskriver bara hur relationen är mellan övriga Barçaspelare och det stjärnspäckade fotbollslaget, där vissa spelare på ett år tjänar lika mycket som hela handbollsverksamhetens årsbudget.

Jernemyrs lag håller till i inomhushallen Palau Blaugrana som ligger intill Camp Nou. Inträdet till matcherna är gratis för alla medlemmar.

– Vi i de övriga sektionerna känner stor gemenskap men fotbollen märker vi knappt av. Vi ser dem bara på en jullunch med presidenten en gång per år. Men vi drar däremot fördelar när gäller sjukvård, plus att vi är med och använder namnet.

Men en sak gäller alla sektioner.

– Barça är en gammal klubb med många traditioner och rik historia. Det kommer stora stjärnor hit men alla måste passa in i gruppen. Man tar ner dem på en gång. Det går inte att komma hit och tro att man är större än klubben. Det får man lära sig från första stund, och att hjälpa till att bära grejer.

Jag tvivlar på att Zlatan Ibrahimovic måste ”bära grejer”, men säger inget. De båda Barçasvenskarna har inte träffats men har gemensamma vänner som försöker få till ett möte här nere.

Vi sitter på en uteservering vid arenan där ”Orsa” ska träna om någon timme. Det är november men temperaturen är som en varm majdag hemma i Sverige. Han älskar livet i Spanien och pratar språket flytande. När RIK:s ekonomi kraschade 2005 letade Jernemyr efter en klubb att spela i säsongen ut. Det blev det spanska bottenlaget Torrevieja och dalmasen blev kvar i två säsonger till.

– Åren i Torrevieja var gudomliga. Jag surfade och snorklade på dagarna och spelade handboll på kvällarna. Det var som paradiset.

– När jag först kom till Spanien fattade jag inte grejen med siesta. Men nu tycker jag att det är det bästa som finns. Jag brukar ta en timme på eftermiddagen men det kan bli två, tre.

Att Jernemyr inte har gjort ett enda officiellt mål i Barçatröjan gör inget. Han spelar ju enbart i försvaret. Och han tycker själv att han tagit stora steg i utvecklingen sedan han kom från danska GOG för ett och ett halvt år sedan.

– Jag har fått spela mycket mer än vad jag trodde jag skulle få göra. Jag har aldrig tänkt på mig själv som så pass bra att jag skulle platsa här. Det var ett jättesteg hit så det var en chansning jag tog men det har gått jättebra. I år är det jag som styr bakåt och jag som spelar när vi är en man kort. Jag har aldrig varit bättre än vad jag är idag.

Tränaren Xavier Pasqual håller med.

– Magnus är en viktig spelare för oss. Vi visste redan när vi värvade honom att han var duktig men han har växt ytterligare och håller en mycket hög nivå spelmässigt. Vi är väldigt nöjda med honom, säger katalanen.

Barcelona, som har legat snäppet efter de två ledande europeiska klubblagen Kiel och Ciudad Real de senaste åren, är ett aktat namn i handbollsvärlden. Klubben vann Champions League sex gånger på 90-talet och även 2004-2005. Årets trupp består av en salig blandning nationaliteter – spanjorer (varav fyra katalaner), en vitryss, en ryss, en serb, en chilenare, tre danskar och en svensk. Nu ligger laget tvåa i både ligan, efter Ciudad Real, och i Champions League, efter Kiel.

– Vi håller en hög nivå bakåt men framåt får vi ingen jämnhet på spelet. Vi faller igenom för ofta. Därför har det gått lite upp och ner. När vi får det att stämma i anfallet och spelar som ett lag så går det bra.

Ligaspelet har nu tagit uppehåll för EM som avgörs i Österrike under andra halvan av januari. Nu i veckan tar Staffan Olsson och Ola Lindgren ut den

blågula truppen. Men Jernemyr tror inte att det blir något mästerskap för hans del. Han var med i VM i Kroatien för elva månader sedan men fick bara spela tio minuter

totalt.

– Det var jättetufft. Under hela min karriär har det gått åt andra hållet, uppåt sakta men säkert. Men där blev jag nerplockad utan någon riktig förklaring. Sen har det inte blivit något mer landslagsspel efter det.

Vill du vara med igen?

– Ja, jag vill spela i landslaget. Det är skithäftigt att få representera Sverige, och jag hade hemskt gärna spelat en riktig landskamp i Göteborg. Även om Dalarna är hemma så bodde jag i Göteborg i över tio år och det är där jag har spelat handboll. Och att få spela ett mästerskap igen hade varit jätteroligt.

EM i Österrike?

– Ja absolut, om jag får vara med och spela. Det är klart att man inte kan få någon garanti för det, men man ska ändå få chansen att visa att man har där att göra.

Magnus Jernemyrs kontrakt med Barcelona går ut i sommar. Han förhandlar just nu med klubben om en förlängning men kan också tänka sig att flytta.

– Jag är inte ung och lovande längre. Även om jag känner mig bättre än någonsin så måste jag börja fundera på att slutet kommer om några år. Det gäller att försöka hitta något bra, både socialt och handbollsmässigt. Pengarna spelar också in. Handbollsspelare tjänar bra i förhållande till vanliga arbetare men inget i jämförelse med hockeyspelare och fotbollspelare. Om jag skulle få ett ekonomiskt kanonkontrakt från Tyskland så får det kanske gå före det sociala den här gången.

Men hur blir det då med siestan?

– Den tar jag med mig i så fall.