SvD träffar henne under Öppna franska på Roland Garros där domarna har sitt krypin i en barack bakom bana 10.

Louise och hennes kollegor är förbjudna att ge intervjuer under turneringen men tävlingsledningen gör ett undantag.

- Fast jag får inte säga vad jag tycker om olika spelare eller om saker som hänt i matcher, säger Louise.

Det har gått några timmar sedan Roger Federer på centercourten sträckte fram handen och tackade henne för matchen i vilken båda gjorde bra ifrån sig.

Faktiskt var det därför inte bara Federer som tog ett steg närmare nästa veckas upplösning av Öppna franska.

- Är man i form och gör bra matcher under inledningen av en turnering ökar chanserna att få döma stormatcherna i slutet.

Är du i form?

- Ja, det känns bra. Men det finns också en viss ordning som följs för att man ska få erfarenhet från olika nivåer, säger Louise som dömt en Grand Slam-kvartsfinal för herrar och tre Grand Slam-semifinaler för damer.

Den första av dem resulterade i braskande rubriker världen över.

Serena Williams var två bollar från förlust i 2009 års US Open-semifinal mot Kim Clijsters då hon dömdes för fotfel. Williams blev rasande och hota att döda linjedomaren som blev framkallad till domarstolen av Engzell. Då svenskan fick återberättat vad Williams sagt delade hon ut det poängstraff som avgjorde matchen.

Vad har du för relation till spelarna?

- Man säger hej och så men vi har ingen närmare relation vilket innebär att jag alltid kan vara helt neutral.

Men medge att du och dina kollegor oftare dömer till stjärnornas fördel om de möter typ en 327-rankad spelare?

- Nej. Man fattar besluten på en halv sekund och hinner inte tänka på vem som gynnas.

Vad är det värsta en spelare sagt till dig?

- Att jag är världens sämsta domare, roligare än så är det inte, haha.

Louise är 31 år, spelade tennis i barn- och ungdomen hemma i Sollentuna och började döma på lokal nivå redan som 15-åring.

För elva år sedan gick Engzell den elitdomarkurs som blev egentliga startskottet på karriären, sedan 2006 dömer hon på heltid och för två år sedan nådde hon den högsta nivån (Gold Badge) och anställdes av Internationella Tennisförbundet (ITF).

Hon är en av åtta kvinnor bland ett 40-tal domare med Gold Badge.

- Förhållandet har inte förändrats de senaste åren men kommer säkert att göra det för det kommer många tjejer underifrån.

Vad dömer du helst – dam- eller herrtennis?

- Båda är lika roligt.

Ja, så måste du ju säga och du kan förstås inte heller medge att du har en lista på dröm- och mardrömspelare?

- Nej, för alla är lika roliga att döma, haha.

Men du dömer inte en spelare några dagar efter en problemmatch med honom eller henne?

- Nej, det finns ju ingen mening när vi har så många domare att välja på.

Som ITF-anställd dömer Louise i de fyra Grand Slam-turneringarna, Davis Cup och Fed Cup vilka alla drivs i ITF:s regi.

- Sen blir det några WTA-turneringar också. Jag dömer 150-250 matcher på ett år och reser 20-25 veckor.

Drömmatch?

- Jag har alltid sagt Wimbledonfinalen men numera bor jag i Paris så Roland Garros ligger mig också varmt om hjärtat, säger Louise Engzell som faktiskt har en Wimbledonfinal på meritlistan.

- Det var förra årets damdubbelfinal och alla finaldomare i Wimbledon får som minne ett mynt där det står vilken match man dömt och så får man behålla domarprotokollet med finalisternas autografer på.

- Så visst var det stort och ett fantastiskt minne men det går ändå inte upp mot att få döma en singelfinal, säger Louise Engzell

- hon som har den bästa sittplatsen på tennisbanan.