GÖTEBORG. Redan mitt i trestegsfinalen visade agenten Daniel Wessfeldt dåligt omdöme genom att skicka ut inbjudan till Christian Olssons guldfest.
Festen fungerade som avstamp för ett festsällskap som senare greps av ordningsmakten på Avenyen.

Sven Nylanders trovärdighet som förespråkare för ”Ren Idrott” hamnar ofrånkomligt under lupp. Han startade projektet mot doping efter Ludmila Engquists fall.
Nylander slängde första stenen i den kategoriska förskjutning av svenskan som trots medborgarskapet av många blågula aktiva och ledare föraktfullt benämns ”ryskan”.

Hur ren var Nylander själv under karriären? I eftertankens kranka blekhet måste frågan ställas. Han riskerar att bli ihågkommen som hycklare i stället för som den eviga fyran.
Att den gamle häcklöparen
i själva verket inte är så präktig som hans yttre påskiner upptäckte jag under ett besök på ett träningsläger i Miami i december 1991.
Patrik Sjöbergs smeknamn på den välväxte hallänningen i det dagliga umgänget under Floridas palmer var ”Tjuren från Tvååker”. Gemensamme nämnaren Daniel Wessfeldt var med i sällskapet även då.

Patriks egen image av bohem med notorisk vilja att tänja på gränserna förstärks ytterligare av anklagelserna. En ironisk knorr på polisbesöket var att den ackrediterade krönikören, under sin spalt i Göteborgs-Posten avbildad med solglasögon, i gårdagens tidning avslutade sitt bidrag med raderna: ”Skulle egentligen kunna skriva krönikan för i morgon redan nu, men jag tar väl det i morgon i stället”. Visste han att polisen låg på span?
Höjdhopparna omgärdades ofta av dopingrykten under 80- och 90-tal. Kubanske världsrekordhållaren Javier Sotomayor åkte dit för kokain. Det prestationshöjande medlet används både till fest som fusk. Stora avslöjanden om droganvändning plågar sedan länge amerikansk proffsidrott.
Undringarna om varför världseliten i höjdhopp för 15 år sedan i genomsnitt lyfte en decimeter högre än dagens aktiva kommer obevekligen att få ny näring.

Frågan är vad polisrazzian, som enligt uppgift förberetts under hela EM-veckan, får för inverkan på Göteborgs VM-ansökan för mästerskapet 2011?
Sjöberg och Nylander är världsnamn inom friidrotten. IAAF (Internationella friidrottsförbundet) kan inför kommande beslut i alla fall lita på att drogbekämpningen är alert i Sveriges andra stad.

Att även stafettreserven Patrik Lövgren tvingades lämna urinprov i den senaste skandalen lade utöver Alhaji Jengs skada och det dåliga vädret sordin på EM:s avslutningsdag.
Förbundsordförande Yngve Andersson höll skenet uppe genom konstaterandet att det dröjer två veckor innan resultaten av knarktesterna är klara. Men skadan är redan skedd.

EM-veckan är över. De båda höjdfinalerna framkallade högst dos adrenalin hos mig även om prestationerna av Klüft, Kallur och Wissman också kittlade rejält.
Den blöta och blåsiga slutvinjetten förde tyvärr tankarna till förra sommarens stålbad i Helsingfors.
En som inte lär längta tillbaka till Göteborg är kulstötaren Joachim Olsen. Bortdömd som dansken av reprisbilderna att döma sannolikt blev i finalen.

Funktionärens ouppmärksamhet alltför långt från kulans nedslagsplats i finalens sista omgång fick konsekvensen att Olsen tvingades kliva upp på prispallen och lyssna till den tyska nationalsången.
Det var ett justitiemord och något som aldrig borde kunna inträffa i den högteknologiska, exakt mätbara friidrotten.

Tänk om orättvisan drabbat en svensk?