SvD har listan som ger Robin Söderling anledning att sträcka på sig lite extra så här ett dygn efter sin sorti i årets sista Grand Slam-turnering.

Kvartsfinalen där ger honom tillsammans med Paris-finalen och åttondelsfinalen i Wimbledon ett bättre facit än det Murray, Djokovic, Roddick och alla de andra toppspelarna kan visa upp i de tre senaste Grand Slam-turneringarna (se lista).

Ja, frånsett då Federer förstås.

Historiens bäste tennisspelare och en av idrottsvärldens största stjärnor står i en klass för sig oavsett ur vilket perspektiv man ser på saken och visst är det oflyt att Robin i såväl Wimbledon som US Open mött schweizaren i så relativt tidigt skede i turneringen.

Visst kan det vara överflödigt att spekulera i hur långt Robin skulle gått om han varit på undre halvan där nu Nadal, Gonzalez, Del Potro och Cilic tog sig till kvartsfinal men håll i alla fall med om att vägen där hade varit mer lättframkomlig.

Federer spelade lika briljant som effektivt då han på Arthur Ashe Stadium stoppade svenskens framfart och med 6–0, 6–3, 6–7, 7–6 ökade till 12–0 i inbördes möten.

Söderling grämde sig efteråt över dåligt spel i de två första seten. Sant är att den hårda vinden då störde hans höga serveuppkast och tidigt förberedda slag men den främsta förklaringen till att han för första gången blev nollad i ett set mot Federer var ändå schweizarens höga nivå.

Han som normalt känner sig för i början av matcher spelade som om varje poäng var i ett kritiskt skede och han hade svar på precis allt.

”Tack för showen, Federer”, skrev jag i anteckningarna efter två set och inväntade ett snabbt avgörande.

”Och tack för fighten, Söderling”, blev det att lägga till då Sverigeettan åter en gång gett prov på sin enorma kampmoral. Den tillsammans med storspel i tredje och fjärde set – då Federer tvingades på defensiven och blev allt mer frustrerad – gjorde kvartsfinalen till en oviss historia där Robin på sin setboll fram till 2–2 fick perfekt slagläge med forehand på Federers andraserve.