WTA-touren har tappat sin huvudsponsor och många turneringar riskerar nedläggning eftersom såväl sponsorer som publik vänder evenemangen ryggen.

Det är en naturlig utveckling av att uppdykande stjärnor slocknar lika snabbt som de tändes och på att toppspelarna inte har jämnheten som krävs för att höja sig över mängden i de största turneringarna.

I de senaste sju Grand Slam-turneringarna har vi sett sju olika segrare i damklassen där en rad finaler varit undermåliga eftersom minst en av finalisterna inte varit mogen uppgiften.

Jämför med herrtennisen som under åren bjudit på många stora finaler varav några riktiga klassiker och som haft enbart fem olika segrare påde 34 (!) senaste Grand Slam-turneringarna. Under den tidsperioden – räknad från Wimbledon 2004 – har Roger Federer tagit 16 titlar, Rafael Nadal 11 och Novak Djokovic 5. De enda övriga två spelare som lyckats få in sina namn i segerrullorna under dessa åtta år är Marat Safin (Australian Open 2005) och Juan Martin del Potro (US Open 2009).

Stjärntrions dominans har skapat de där tungviktsmötena som attraherar långt fler än de redan tennisfrälsta men den har också inneburit att alla andra toppspelare är skuggfigurer.

Okej, fjärderankade skotten Andy Murray får ibland vara med på ett hörn av rampljuset men att det hittills inte varit mer än så trots hans fyra Grand Slam-finaler bara understryker de tre storas särställning.

Med tanke på att sporten under åren inte bara överlevt utan också fortsatt att utvecklas trots förlusten av färgstarka profiler kan mina farhågor om en förestående svacka tyckas överdrivna.

Men de grundar sig just på att tennisen aldrig tidigare varit så beroende av så få spelare som nu och att det saknas värdiga arvtagare.

Snittåldern på topptio är 26.9 år (se fakta) och frånsett 23-årige argentinaren del Potro finns där inget stort framtidsnamn.

Sådana finns det förstås fler av längre ner på listan men bara de bästa av dem når toppen och det tar flera år innan några av dem i bästa fall etablerar sig där.

Att ingen fyller luckan efter Federer är självklart eftersom han är störst genom tiderna och lika givet är att ingen kommer att bli lika dominant som Nadal är på grus.

Fyllda 31 år är Federer i slutet av sin karriär och den svåra knäskadan gör Nadals framtid osäker. I bästa fall bjuder de på stora tennisfester i ytterligare något eller kanske till och med några år.

I värsta fall lurar baksmällan redan nu bakom hörnet.