Modo

Carl Bildt på frågan vilket lag som ledde allsvenskan 1994.

Det finns en bild som uttrycker politisk propaganda bättre sätt än någon valaffisch någonsin kan uttrycka. Angela Markel har tagit sig ner till omklädningsrummet efter en landskamp. Spelarna har fått av sig sina svettiga tröjor när förbundskanslern gör entré.

Fotografen har fångat ögonblicket när invandrarkillen Mesut Özil i bar överkropp sträcker fram näven och hälsar på Merkel. Det lyser ömsesidig respekt i ögonen från båda håll.

Frågan inställer sig: Skulle Fredrik Reinfeldt kunna göra likadant? Skulle statsministern acceptera audiensen med samma vördnadsfulla äkthet? Skulle mötet med Zlatan Ibrahimovic plocka samma patriotiska poäng?

Det tror jag absolut, även om föregångare har trampat i klaveret.

Partikamraten Carl Bildt gav ju ny innebörd till uttrycket ”sportfåne” när han tog emot VM-hjältarna från USA 1994, och tillfrågad vilket lag som just då ledde allsvenskan, svarade Modo. Herregud!

När Manuel Neuer, Marco Reus och Philipp Lahm i landslaget möter pressen sker det det i regi av Mercedes-Benz.

Storföretaget, som när Bundesliga blev professionell 1963, inte ville ha något med fotboll att göra och ignorerade Neckarstadion i hemstaden Stuttgart, har sedan dess insett värdet av den globala sporten.

Liksom Mercedes-Benz utvecklar sina bilmotorer och håller sig med de bästa reservdelarna smörjer man fotbollen. Förr eller senare lär det maskinmässiga bollsinnet leda till VM-guld.

Hur stora resurser, politiska eller industriella, som än ställs till förfogande krävs det förstås också ett helhjärtat engagemang. I Tyskland, som nått det högsta publiksnittet i Europa, har klubbarna inriktat sig på att värva familjer till läktarna. Kommer kvinnorna kommer automatiskt barnen.

Här tas fotbollen på allvar. Det är inte så mycket tingel-tangel runtomkring, med spelarnas goda minne, som tycks prägla sporten ur blågul synvinkel. Den tyska fotbollsdebatten är vidöppen. Folk med åsikter säger sitt hjärtas mening, medan tränarföreningen i Sverige mest verkar samtala bakom lyckta dörrar.

Philipp Lahm lade på söndagen ut texten om vilken komplett anfallare Zlatan Ibrahimovic är. Men den tyske lagkaptenen nämnde även en annan svensk i respektfulla ordalag. Björn Andersson, Europacupmästare med Bayern München 1975, som genom åren varit klubben trogen som ungdomstränare och scout. Han kan sina ”bayrare” som Lahm, Thomas Müller, Badstuber, Schweinsteiger och Kroos utan och innan.

Hade Erik Hamrén velat tränga in i det tyska kynnet och söka avgörande detaljer inför den svåraste matchen i kvalet skulle han naturligtvis ha kontaktat Björn Andersson.

När Volkswagen ville bli bättre på att inkorporera Scania i ägarfamiljen i Wolfsburg hämtade man dit lastbilsnestorn, vd:n Leif Östling. Det var självklart.

Björn Andersson hade på allvar kunnat tala om hur fotbollens tyskar tickar. Men han kanske är för rak i sina åsikter?