Han tog över som AIK-tränare efter sparkade Rikard Norling efter fjolårssäsongen. Mikael Stahre hade en plan och förhoppning att inom tre år föra AIK till SM-guld.

Det räckte med ett.

–Det var min fullständiga övertygelse att vi skulle fixa det här på tre år. Vad som händer i framtiden så när jag packas ner i graven har jag vunnit SM-guld med AIK, säger han.

Han är röd om kinderna och pratar snabbt och intensivt. Känslan kan enklast beskrivas som euforisk. Stahre sprider energi omkring sig. Han har lyckats få alla profiler i AIK att dra åt ett och samma håll genom att se varje individen men också poängtera att laget alltid kommer i första rummet.

–Man lever i en dröm. Jag har haft förmånen att ha haft euforiska känslostunder tidigare. Tagit guld med AIK:s juniorer och gått upp i superettan med Väsby. Det är därför jag håller på, för att vinna, det är det som driver mig. Har man väl fått smak på det vill man ha mer.

När guldfesten kommer på tal konstaterar han bara att ”det lär bli åka av”.

–Vi får borsta av oss det värsta till cupfinalen på lördag. Kan nog säga att det knappast blir någon kontrollerad träning i morgon.

Starhe har haft fingertoppskänsla i laguttagningar och byten under året. Nu var han nära att plocka Martin Kayongo-Mutumba av banan, men då spelade Mutumba fram Antionio Flavio till 1-1.

–Han hade en minut och fyrtiofem sekunder på sig. Han hade ju dykardojorna på sig och fick inte med sig bollen. Sedan gjorde han en assist och blev riktigt bra på slutet. Men det såg ut som vi behövde få in piggare fötter.

Stahre var orolig att Göteborg skulle göra 2-0 före paus. Tobias Hysén hade ett par rykande skott som var nära att resultera, men i paus stod det 1-0 till Blåvitt.

–Killarna kom in då och var jävigt coola. Vi gjorde en justering och flyttade in Bojan (Djordjic) eftersom Thomas (Olsson) hade mycket utrymme, och lät Martin gå över på andra kanten i stället. Det blev klockrent.