Många känner press och oro över att inte klara av att prestera som man har tänkt sig och att man har tränat helt i onödan. Vi vill ju gärna överträffa oss själva och frågor från omgivningen av typen ”hur känns det?” och ”vilken tid satsar du på?” gör det lätt att drabbas av mara-ångest.

- Det låter kanske banalt, men man bör tänka på att de flesta som har åsikter om hur du har eller borde ha presterat oftast inte har egen erfarenhet av ett maratonlopp. De som har sprungit en mara vet också hur tuff träning som krävs och att alla som ställer sig på startlinjen är vinnare, säger Peter Hassmén, professor i idrottspsykologi vid Umeå universitet.

Man vinner också mycket på att försöka filtrera de olika råd man får om hur man ska förbereda sig. Det är trots allt du som ska springa och det skadar inte att vara lite källkritisk. Lägger man för mycket vikt vid vad andra tycker och tänker tappar man fokus.

- Lär känna din kropp och vad som fungerar för dig. Prova ut sportdrycker och geler i god tid och mixtra inte för mycket med kosten den sista tiden före maran, kör på säkra kort. Till exempel visar forskning att så kallad kolhydrattömning inte fungerar trots att det förespråkas av många – men däremot kan det vara en bra idé att äta lite extra kolhydratrik kost.

Hur ska man då tänka under själva loppet när tröttheten kommer smygande?

Peter Hassmén berättar att ett maratonlopp är ett tidskrävande arbete och att man går igenom olika trötthetszoner.

- Det är viktigt att inte ge upp när man hamnar i en dipp, gå en bit om det behövs – kanske piggnar du till efter ett tag. Inse att du kommer att bli trött, men att du också kan återhämta dig under loppet. Loppet är inte kört bara för att det går tungt under några kilometer.

Alla som anmäler sig till en mara är vinnare - det är så man bör tänka.

Peter Hassmén, forskare i idrottspsykologi

Forskning på området visar på olikheterna i hur rutinerade löpare och orutinerade löpare tänker under loppet. Den rutinerade associerar - tänker på hur kroppen känns, vad de gör och hur de gör det. Den med mindre rutin bör istället dissociera, avleda uppmärksamheten genom att titta på publiken, tänka på hur vackert och roligt det är eller kanske lyssna på musik.

- Det finns forskning som visar att graden av uppskattad ansträngning minskar med musik, säger Peter Hassmén.

Konkreta tidsmål får man gärna ha, men visar det sig att dagsformen inte är vad den ska måste man kunna revidera planen.

- Dela upp loppet i etapper – till exempel fyra millopp eller åtta femkilometerslopp – och gör en utvärdering efter varje delmål. Våga ändra planen om så krävs, hellre än att bryta för att du kört för hårt.

Men om man misslyckas då? Om maran blir en totalflopp?

- Se det som en lärdom. Analysera loppet och fundera på varför det gick som det gick: Hade jag en dålig dag? Åt jag bra, drack jag bra? Oftast hittar man en vettig anledning.

- Men, framför allt – när du förhoppningsvis har tagit dig i mål på Stadion och pustar ut, tänk då på att du är unik. Bara några promille av vårt lands befolkning har ens kommit på tanken att anmäla sig till ett maraton – ännu färre har lyckats genomföra ett.