Den svenska historiens tredje löparvåg sköljer över landet. Men löparmotionären, 3.0, har ändrat karaktär. Han – som numera till en fjärdedel är hon – har bytt skepnad och blivit mer krävande.
Dagens långlöpare har till exempel trendigare och mer modern utrustning och törstar efter goda träningsråd för att kunna prestera. Han/hon har koll på sina kilometertider liksom banans exakta längd och springer dessutom mer än gärna i grupp för att utbyta åsikter och mellantider. Det är inte längre enstöringar och nördar som slukar meter av asfalt.
–Ja, det är en klar trend att också den vanlige motionären vill delta i riktiga tävlingar med kontrollmätta banor och med exakt och snabb tidtagning. Och resultatet, tiden, ska gärna ligga ute på internet ganska omgående efter målgång, konstaterar Anders Olsson som under 30 år som huvudansvarig för Stockholm Marathon sett trenderna komma och gå.
– Vi har förstås utvecklat vår produkt. Det är små förändringar mellan åren men de krävs för numera har även motionären koll på kilometertider och tiondelar.
Stockholm Marathon var det evenemang som på 80-talet rullade igång den andra joggingvågen. Den första hade sin grund i Lidingöloppets födelse i slutet av 1960-talet.
Den direkta orsaken till dagens ökade intresse är svårt att sätta fingret på. Ökad kunskap om egen hälsa och kropp, lättillgänglighet och lågkonjunktur har varit några trevande förklaringar. Men dagens motionärer är mer professionella.
I det senaste årets rekordsiffror kan också ett ökat behov av social gemenskap spåras.
– Att springa långlopp har blivit en social grej. Det råder till exempel stor efterfrågan på att få träna tillsammans i grupp. Som en följd bildas helt nya löparklubbar och redan etablerade föreningar startar friidrottssektioner. Man springer inte ensam, man springer i grupp. Varför? Det är förstås roligare att gå på konsert om det är fullsatt även om det är lite trångt, fortsätter Anders Olsson och pekar på det faktum att drygt 40 000 löpare tog sig i mål på Göteborgsvarvet, en halvmaraton, förra helgen.
På lördag är rekordmånga deltagare, 18 736, anmälda till Stockholm Marathon.
Deltagarantalet i långloppen – som numera nästan uteslutande är 5 km, 10, km, halvmaraton och maraton – växer kontinuerligt. I år springer omkring 450 000 löpare i de sanktionerade loppen.
Och att social gemenskap har stor betydelse för intresset kan Karin Nilsson, markandschef på SvD, vidimera. Karin tog sitt första löparsteg så sent som för fyra år sedan men ingår nu i träningsgruppen Team Stockholm Marathon där drygt 700 medlemmar samsas och tränar en gång i veckan.
–Vi kör ett pass på drygt två mil varje söndag och i min grupp som satsar på en sluttid kring 4,5 timme i maran är vi mellan 20 och 40 personer. Trevlig gemenskap, vi pratar russin, skor, återhämtning, strumpor och mellantider. Och man lär sig mycket. Gemenskapen är förstås en viktig ingrediens av träningen.
Karin Nilsson och hennes löparkompisar kan i Team SM också en gång i månaden deltaga på olika föreläsningar och lära sig mer om kroppen och kosten. De följer också ett träningsprogram som Anders Szalkai, som vann Stockholm Marathon 2001, tagit fram.
Och även när det gäller professionella träningstips finns en klar trend i den här tredje löparvågen.
– Internet har under de tio senaste åren bidragit till att bra träningsråd blivit mer lättillgängliga. Med bra träningsråd följer förstås motionärer som når de prestationer som de satt upp som mål, säger Anders Olsson.
När målsättningarna nås ökar förstås intresset ytterligare. Och med ökat intresse följer förstås också ett ökat utbud av prylar; pulsklocka, vätskebälte, solglasögon, stilenlig huvudbonad, ultralätta skor, tuffa träningskläder med mera.
Men det är ett annat lopp.
