Lars Rydings kolumn har fått många kommentarer. Ämnet diskuteras också flitigt på det löparforum SvD erbjuder i samarbete med löparcommunityt jogg.se. Stefan Manning är en erfaren långlöpare och han ger råd i en diskussionstråd som handlar om de bästa maratontipsen.

”Frukta den inte utan njut av föreställningen och att du betar av km för km. För som deltagare är det ju du som är ett av festföremålen. Känslan av att gå i mål på sin första mara är obeskrivlig och värt allt besvär. /.../ Maraton är balsam för själen. Du gör ett positivt besök i landet utmattning och återvänder därifrån med ett leende. Kom ihåg maran är inte en mara, det är 42 km lång livskvalitet”, skriver han vidare.

Och han får medhåll av flera löpare. ”Ett Stockholm Marathon är en stor upplevelse att genomföra. Inte minst tack vare den otroliga och månghövdade publiken!”, skriver signaturen Gamlingen som en kommentar till Lars Rydings kolumn. ”Jag sprang stockholm marathon 2000 och det är fortfarande en av de ’skönaste’ upplevelserna jag haft”, skriver signaturen Ex-löparen.

Några kommentarer pekar på individens rätt att själv välja, men de irriterar sig på att loppen påverkar alla andra som inte vill delta. Man borde ”lägga dessa lopp på mindre centrala platser, så att stan inte behöver stängas av för hela befolkningen bara för att ett jämförelsevis litet antal människor vill springa på stadens asfalterade gator”, skriver Elias.

Och även signaturen Flanören intar samma hållning: ”Det värsta med dessa endorfinknarkare är att de helt förlorar respekten för andra människor i jakten på sitt rus. Försök ta en stilla promenad längs Årstaviken, Norrmälarstrand eller på någon annan naturskön plats - inte ens på Skogskyrkogården slipper man undan dessa neonklädda, svettiga, flåsande människor med nunor som uttrycker svårt lidande även den vackraste dag.”

Frågan om det är vettigt eller inte att träna och springa långlopp rymmer även en annan dimension. Signaturen Håkan skriver: ”Långspringare är tydligen humorlösa. Lars Ryding skriver ett kåseri om något, och gör det roligt och välformulerat. Alldeles utan medhåll av mig är han väl heller inte, men det är en annan sak - vad som räknas är att han skriver bra. Men tråkmånsarna går igång. Trista typer. Ja, varför inte, särskilt roligt ser de aldrig ut att ha, springfolket.”