– Jag hinner inte upp i rätt matchvikt hur mycket kolhydrater jag än käkar innan VM. Jag får lita på min snabbhet i stället, säger Sofia Mattsson efter ett i raden av stentuffa träningspass i den ombyggda flyghangaren i Ljungbyhed.

Sofia tillhör den absoluta världseliten inom dambrottningen. För fyra år sedan blev hon juniorvärldsmästare i 48- kilosklassen. Två år senare hade hon klivit upp i 51 kilo och tog ett sensationellt VM-guld för seniorer. En triumf som hon i fjol följde upp med EM-guld i samma viktklass.

I år var det dags att lägga ännu mer tyngd bakom framgångarna. Vill man vara med i London-OS är det 55 kilo som gäller – och Sofia var beredd att satsa ännu hårdare.

Problemet är bara att i den klassen finns också femfaldiga EM-guldmedaljören Ida-Theres Nerell – som också hon vill ha den enda svenska plats som kan bli aktuell till OS.

Duellen mellan de båda världsstjärnorna har bara börjat – och just nu leder Ida-Theres på poäng. Det är hon som efter EM-guld och två stora turneringssegrar i år fått klartecken att vara blågul VM-representant i 55 kilosklassen. Sofia Mattsson får ta sig an damerna i nästa steg på viktskalan -59 kilo.

– Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig om resultatet i VM eftersom jag ska möta tjejer som väger betydligt mer. Men jag vet ju att jag vill vinna vem jag än möter och jag behöver ett mästerskap i kroppen, säger Sofia.

En meniskskada har stört stora delar av Sofias säsong. Svenskduon har inte fått mötas i någon av de tre turneringar där båda varit aktuella att tävla.

– Nu har jag kört stenhårt under vårt VM-läger och klarar knät den påfrestningen så kommer det nog att hålla under VM också.

Hur ser du på duellen mot Ida-Theres om OS-platsen?

– För min del spelar det egentligen ingen större roll. Det är ju 20 andra tjejer som jag också måste slå för att kunna vinna en stortävling, säger Sofia Mattsson.

Men i nästa andetag medger hon att det känns lite annorlunda att ha Ida-Theres som sparringpartner jämfört med någon av de övriga brottarna under det nära tre veckor långa internationella VM-lägret i Ljungbyhed.

– Klart att man taggar till lite extra. Man blir motiverad på ett annat sätt när man tänker på att det i slutändan handlar om en OS-biljett.

För Ida-Theres, som blev mamma i slutet av 2009 och nu kanske är bättre än någonsin, gäller det först och främst att bli bland de sex bästa i VM i Istanbul. Det säkrar en svensk OS-plats i klassen.

– Snacket om duell mot Sofia stör mig inte särskilt mycket. Det är bara bra för svensk brottning att det skrivs om oss. Utan att verka kaxig tycker jag att jag känner mig rätt säker, faktiskt. Jag kan inte göra så mycket mer än att vinna de turneringar jag ställt upp i – och det har jag gjort, säger Ida-Theres.

Förbundskapten Fariborz Besarati har fortfarande gott om tid och ett antal turneringar på sig innan han i vår tvingas välja vem av de två som ska representera Sverige i London.

– Det enda jag vet är att vem jag än väljer så har den en klar medaljchans, säger Besarati.