”Titta mamma, där är Robin. Jag vill titta då han tränar”.

Lille Arnaud är 10 år och ser överlycklig ut då han får syn på tennisvärldens senaste stjärna som kommer gåendes på Roland Garros.

Robin Söderling kliver in på bana fyra och i hans sällskap finns coachen Magnus Norman, sparringpartnern och kompisen Johan Kareld samt fystränaren Ali Ghalem som bland annat ser till att Sverigeettan får behandling mellan matcherna.

Grus är visserligen ett för kroppen skonsamt underlag men de ofta långa matcherna sliter ändå hårt och att Robin för första gången nått så här långt i en Grand Slam-turnering gör att ingen med säkerhet kan säga hur hans kropp reagerar.

Sedan tidigare finns ett orosmoln i en fotskada som ibland gör sig påmind och som vissa dagar hindrar Robin att träna så hårt han vill.

–Men nu har jag inga som helst problem utan kroppen känns nästan förvånansvärt bra, säger Robin och ler.

Just nu finns lika få moln över honom som på Parishimlen. Strålande sol, temperatur på 25-26 grader och precis så där vindstilla som Robin vill ha det eftersom det är då hans spel fungerar som bäst.

Då Robin drar på för fullt med sin forehand går ett sus bland åskådarna och de som tidigare bara sett tennis på tv förundras över hur enormt högt tempo det i själva verket är.

Tidigare juniorlöftet Johan Kareld hinner visa att takterna sitter i innan han får välbehövlig vila i slutet av träningen då exproffset Norman tar över.

Han matar slag ganska högt på Robins backhand och Öppna franskas sensationsman framför andra springer runt och slår sin fruktade forehand.

”Bra, precis så,” ropar Norman över nätet då bollarna viner runt honom på samma sätt som det är tänkt att göra runt tolfterankade chilenaren Fernando Gonzalez i fredagens semifinal.

Det är en smaksak om man väljer Söderlings eller Gonzalez forehand till tourens bästa men det är inget snack om att svenskens backhand är starkare.

–Jag tycker ändå att hans (Gonzalez) backhand blivit mycket bättre de senaste åren. Han slicar den bra nu och det har gett honom en bättre defensiv, säger Tibrosonen som då träningen avslutas skriver autografer till höger och vänster.

”Titta mamma, jag har Robins autograf här”, säger tioårige Arnaud och håller hårt i papperslappen med Robins namnteckning.

Efter träning, massage och dusch väntar sådant där som inte hör till vardagen för Robin och just därför visar vilket genomslag hans Paris-succé fått.

Till exempel chatt med Aftonbladets läsare som bland annat får veta att Robin kan reta upp sig på dåliga bollkallar och domare som inte medger att de gjort fel och att han skulle valt Björn Borg om han fått möjlighet att spela med någon av historiens största spelare.

–Den där teckningen av honom är inte riktigt sjysst, säger Robin men ler ändå lite då får syn på en karikatyr av Borg som har en egen hörna i det tennismuseum på Roland Garros där Robin fick en guidad privatvisning.

Fast så privat är det ändå inte. Fyra TV-kanaler bevakar varje steg han tar och det smattrar från de många fotografernas kameror.

Är det kul att ställa upp på sådant här eller något nödvändigt ont?

–Det blir vad man gör det till. Tycker man att det är skit så blir det skit. Jag ställer gärna upp men inte på allt som folk nu vill för då hade jag inte ens fått tid att träna. Det viktigaste för mig är att tänka på att jag har matcher kvar här.

Jo, han säger faktiskt matcher och det visar att Robin Söderling inte alls känner sig nöjd med megaskrällen mot Nadal eller över att vara i semifinal.

Skönt att höra.