Firandet på Örjans Valls läktare börjar redan en bit in på andra halvlek. Många av de omkring 5000 ditresta kalmariterna sätter på sig guldglittrande huvudbonader och ”SM-guld, SM-guld, SM-guld” börjar skandera runt arenan.

I den 88:e minuten kan spelarna göra dem sällskap. Då sätter Patrik Ingelsten sitt 19:e allsvenska mål för säsongen. Det betyder 2–2 och inget kan längre hindra Kalmar FF från att ta sitt första SM-guld. När domaren Daniel Stålhammar blåser av matchen stormas innerplanen och laget får en enorm rödvit gruppkram.

Henrik Rydström är glänsande glad när han kommer ur folkmassan för att göra segerintervjuer, iförd enbart kalsonger och med blod rinnande från ett sår i huvudet.

– Det hände i ringen när vi jublade, någon lagkamrat bet mig i huvudet, säger lagkaptenen och skrattar.

Hela hans kropp skakar av kyla och läpparna är blå. Den specialtryckta svarta tröjan med guldtryck hjälper föga mot den bitade höstkylan. Klockan 17.05 får Rydström äntligen kliva upp på guldpodiet och lyfta Lennart Johanssons pokal mot himlen. Segerlyckan är total.

Några minuter senare sitter Patrik Ingelsten på en bänk i Kalmars immiga omklädningsrum och grimaserar. Guldhatten har han tagit av men runt halsen hänger ett rött band med ett tiotal köksartiklar i röd plast. En guldpresent från kökspersonalen i Halmstads BK där han tillbringade fem säsonger före flytten till Kalmar.

– Nu har jag så jävla ont, säger han och tar sig om den hårt tejpade vänsterfoten.

Han frågar läkaren Anna Telleus, som sitter bredvid, om han kan ta panodil mot smärtan.

– Kan jag festa då?

– Ta två, men inte fler, blir svaret.

Leendet är därmed tillbaka på Ingelstens läppar.

Festen kan börja.