Mattias Weinhandl byter SKA St Petersburg mot Linköping.

Och ler när bytet kommer på tal:

– Det känns bra att få spela för bygden och för publiken. I KHL kändes det ibland som om vi spelade för presidenten, ägarna och 2 000 på läktaren, säger Weinhandl.

Matias Weinhandl är en av de spelare som kan vinna elitseriens poängliga den här säsongen. De senaste fem säsongerna har han snittat nästan en poäng per match, och det är ingen omöjlighet att göra mer i Linköping. Även utan Tony Mårtensson, den gamle radarkompisen från Linköping, som stannar kvar i St Petersburg. Mattias Weinhandl slår gärna hål på myten att han inte klarar sig själv utan Mårtensson.

– Faktum är ju att det inte blev så mycket spel med Tony, bara ett år av fyra därborta (i Ryssland).

Det var ändå tillsammans med Tony Mårtensson, 2007/08 i Linköping, som Mattias Weinhandl fick hockeylusten tillbaka. Den lust som sakta men säkert slitits ner under två säsonger i NHL, i Minnesota Wild och New York Islanders och i farmarklubben Houston Aeros.

– Säsongen i LHC var en vändpunkt för mig. Jag fick glädjen och självförtroendet tillbaka, jag gick ner i vikt och fick upp farten. I USA hade jag harvat i fjärde linen eller varit bänkad. När jag kom tillbaka till Linköping fick jag börja spela hockey igen. Det var underbart.

Så när Weinhandl återvände till Sverige till den här säsongen, var Linköping ett naturligt val och hade varit det även om han inte bara varit utlånad från LHC till de ryska klubbarna.

Nu ska LHC dra nytta av Weinhandls näsa för var målet finns:

– Målsinne är något man har med sig från start, men också något man kan träna upp. Se bara på (gamle Modo- och Skellefteåspelaren) Magnus Wernblom. Det handlar om att ha fokus på att göra mål, att veta var man ska skjuta och när och vilka vinklar man kan använda. Men att vinna skytteligan är inget personligt mål, och ingen personlig grej: är laget bra så blir också individerna bra. Då kommer målen, säger Mattias Weinhandl.

Fast lite extra krävs det ju förstås:

– Jag kör fortfarande mycket skotträning; står kvar och nöter 20-30 skott när träningen är slut eller på väg att avslutas.

32-åringen från småländska Ljungby har varit med i hetluften länge; han debuterade i Modos berömda ”Linje 19” redan 1999, med bröderna Henrik och Daniel Sedin till vänster om sig.

Men 13 år är en lång tid i topphockeyn. Förutom att han bara har tio procents syn på vänster öga – där tjecken Michal Travnicek träffade med sin klubbspets i en match på hösten 1999 – känner sig Mattias Weinhandl inte särskilt sliten. Men ändå:

– Hockeymässigt är det ingen större skillnad, men jag är väl mer taktiskt smart nu. Tänker mer. Och är mer noggrann med att ta hand om förslitningsskador, helt enkelt lägga ner mer tid på rehab. När jag var 20-25 läkte kroppen snabbt, men nu tar det längre tid. Men det ska göra ont att spela, det hör till hockeyn.

SvD:s elitserienedräkning:

Mattias Weinhandl på elitseriens upptaktsträff.

Spel för bygden vägde tyngre än miljonerna

Markus Näslund var fundersam på upptaktsträffen inför hockeysäsongen.

Plantskolan som blev en främlingslegion

Broc Little under en AIK-träning på Hovet.

Avfärdar kritikerna: "Låt folk snacka"