Tecknen i skyn föll annars vid lunchtid som vinterns första snöflingor på Fleminggatan i Stockholm.

Redan kvällen innan hade jag fått en föraning vid julbordet: Majoriteten på SKS:s 75 årsjubileum (Stockholms Sportjournalisters Klubb) förespråkade nämligen Helena.

Själv trodde jag på Sarah Sjöström, men anar att hennes ringa ålder till slut fungerade lite som en sprucken baddräkt i juryns ögon. 16-åringen får så många fler chanser.

Jag följde hennes kamp mot Australiens Jessicah Schipper från en veranda i Stavsnäs och skrek rakt ut i skärgårdsluften bredvid värden Hasse Lingqvist, gammal simmare från Sundbyberg.

Vi skålade för Sarah och trodde att VM-triumfen skulle bli svårslagen i bragdsammanhang.

Men Helena Jonssons samling av koncentration, precision och kondition i Sydkorea-VM samt i Sibirien för totalsegern i världscupen smällde alltså högre.

Bragdjuryns beslut kan alltid sägas vara godtyckligt. Det är ett minst sagt vanskligt läge att jämföra olika sporter. Valet är sällan självklart. Trovärdigheten ligger i traditionen och bragdjuryns meriterade sammansättning. Domaren dömer.

Att Magdalena Forsberg ingår i den jury som flera gånger sidsteppade henne kan ha haft psykologisk inverkan på att en skidskytt nu för första gången belönades.

Men störst draghjälp, förutom Wolfgang Pichlers blåslampa, tror jag Helena fått från heltäckande tv-produktioner som populariserat den sammansatta sporten.

Christer Ulfbåge och hans Sancho Panza, Kalle Grenemark ska sträcka på sig, liksom klurige vapendragaren, tillika förbundskaptenen Staffan Eklund med penna och räv bakom varje öra.

Bragdguldet är dock inget popularitetspris. Helena Jonsson har själv skidat genom skogen och satt skotten med skakande ben och pulsen bultande i tinningarna.

Jag fastnade i går för hennes beskrivning av sig själv som tävlingsnarkoman snarare än träningsnarkoman. Det finns mänskliga drag av en vanlig tjej hos 25-åringen som helst av allt kryper upp i soffan med en termos kaffe och ett dignande bullfat framför sig.

Från den positionen till det utmattade tillstånd som i bästa fall kan följas av komplimangen ”not so bad” från Wolfgang Pichler är vägen mödosam.

Det som förhöjer Helenas status är att hon inte är en konverterad skidåkare, som ”Magda” eller ”ACO”. Helena harvade på långt ner i prislistorna ända sedan pappa Hans gav henne ett luftgevär vid tio års ålder.

Fyra generationers skyttar i familjen Jonsson från Helgum utanför Sollefteå har bidragit till att pricksäkerheten förts vidare. När det blåste som värst på vallen i Sydkorea var Helena stadig på handen.

I onsdagens världscuppremiär gör hon sig redo för nya fullträffar. Skott kommer även i bergen ovanför Vancouver.