Zlatan Ibrahimovic vek undan och Mikael Lustig tittade boll och glömde sin stolpe när pånyttfödde Andrij Sjevtjenko sänkte Sverige i premiärmatchen.
DARKO VOJINOVIC/AP
På den tungt trafikerade Volodymyrskagatan i Kiev skällde en äldre kvinna ut sin hund för att den inte höll tempot uppe när en taxi närmade sig i hög hastighet.
Två mil söder om den ukrainska huvudstaden – en bilfärd genom en allé av poliser med ryggen mot motorvägen och blicken naglad på tillfarterna – var uppmaningen lika rättfram.
Fyra månader senare skulle Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt låta slipsen fladdra på hedersläktaren i Berlin men med tre dagar kvar till EM-premiären mot Ukraina var det en annan politiker som gav sitt lag sitt ”stöd”.
–Vi vill verkligen att ni ska göra succé. Vi kommer att närvara på alla era matcher. Ni måste ge allt, sade Ukrainas president Viktor Janukovytj när han besökte landslaget på Dynamo Kievs träningsanläggning i de rikas förort Kontja-Zaspa.
Förbundskaptenen Oleg Blochin var inte helt förtjust i trycket som placerades på hans 23 utvalda men kunde garantera att spelarna skulle fajtas.
I det svenska lägret var det mindre ansträngt men där fanns orosmoment.
•Ett var en otypisk svensk oförmåga att försvara sig mot fasta situationer. Island och Serbien hade utnyttjat slappheten i träningsmatcherna.
•Ett annat var förbundskaptenen Erik Hamréns kohandel med sin egen spelidé. Optimismen och anfallsglädjen hade med start borta mot Holland i kvalet (1–4) tagit emot flera törnar och gett vika för en mer defensiv inställning.
Sedan nationalikonen Andrij Sjevtjenko lett Ukraina till 2–1 handlade allt om just detta.
EM-premiären avgjordes på en ukrainsk vänsterhörna när Sjevtjenko klev framför Zlatan Ibrahimovic och placerade nicken intill stolpen som Mikael Lustig ansvarade för.
– Jag borde så klart ha haft första ytan men jag följer bollbanan och släpper stolpen. Man är väl lite offensiv i huvudet, förklarade högerbacken efteråt.
Dessförinnan hade Sverige låtit Ukraina ta initiativet och bestämma matchbilden.
På presskonferensen förmiddagen därpå var det tydligt att spelarna inte var överens med Erik Hamrén om vilka direktiv som gällde. Först pratade förbundskaptenen och kritiserade spelarnas brist på mod.
–Få ville ha bollen. Det var mest ryggar, sade Hamrén.
Sedan klev Kim Källström och Rasmus Elm upp på podiet – och ”skyllde” försiktigheten på Hamrén.
–Tanken var ju att vi skulle spela lite längre bollar första 20–25 för att inte bjuda in dem i matchen. Då blir det inte att man går ned och vill ha bollen. Det är inte så konstigt när det är bestämt så, sade Rasmus Elm.
Att Erik Hamrén bara ville se ett rakare spel i undantagsfall gick inte fram till spelarna – för dem var det långt och försiktigt som gällde.
– Det var så vi uppfattade det i alla fall, sade Elm.
Att Sverige sedan ryckte upp sig markant mot England, 2–3, och besegrade så gott som avancemangsklara Frankrike, 2–0, hjälpte inte.
När nyckelmatchen förlorades blev uppförsbacken för brant.
