I en nation bortskämt av makalösa tennisframgångar under 1970- och 80-talet har efterträdarna till Borg, Edberg och Wilander haft det svårt att tränga igenom i det fotbollsdominerade svenska mediebruset.

Det gällde även Robin Söderling men för honom förändrades allt söndagen den 31 maj 2009.

Platsen var Roland Garros, ett par lobbar från Boulognerskogen i Paris. Spanjoren Nadal var arenans kung. Han hade aldrig förlorat där (31 segrar) och med segrar i samtliga sina 48 femsetsmatcher på grus sågs han som närmast oslagbar i Öppna franska där han skulle ta in femte raka titel.

Då Nadal krossade sina tre första motståndare talade allt för att spanjoren inför ögonen på hedersgästen Björn Borg skulle överträffa dennes rekord på fyra raka segrar. Söderling som under årets första månader – nio vunna matcher på 10 ATP-turneringar – halkat från 17 till 25 på listan sågs som ett lätt byte på Nadals väg fram.

210 minuter efter det att förstaserven slogs i åttondelsfinalen mellan dem var jätteskrällen ett faktum.

”Nadal har förlorat i Paris” – nyheten spreds snabbt och garvade tennisjournalister tycktes ense om att detta var turneringens största skräll i modern tid och förmodligen en av de största sedan premiärupplagan – 1891!

6–2, 6–7, 6–4, 7–6.

Robin Söderling var plötsligt tourens hetaste namn.

”En dagsslända” sa några medan vi var andra som hävdade att detta var just vad Robin Söderling behövde för att få ut mer av den stora potential som han på grund av sitt obalanserade humör fått ut förhållandevis lite av tidigare.

Storsegern i kvartsfinalen mot Nikolaj Davydenko och 1-4-vändningen i femte set i semifinalen mot Fernando Gonzalez visade att Robin Söderling var på väg mot toppen och att det sen blev finalförlust mot Roger Federer – tidernas främste – förändrade ingenting.

För drygt en månad sedan klev Robin in på topptio, klättrade sen ett pinnhål och blev i onsdags förste spelare att kvittera ut en semifinalbiljett i Masters Cup i London där världens åtta främsta spelare gör upp om en av tourens tyngsta titlar.

Ja, i själva verket handlar det om de nio främsta på listan eftersom Robin gick in först efter sent återbud från knäskadade Andy Roddick som fått se sin ersättare besegra världstvåan Rafael Nadal och trean Novak Djokovic i raka set. Inför 17500 åskådare i O2-arenan och miljontals tv-tittare världen över spelar Robin i morgon semifinal men hans chanser att bli förste svenske finalist sedan Stefan Edberg 1990 har minskat.

Arrangören placerade nämligen Robins avslutande gruppspelsmatch mot Nikolaj Davydenko sist i fredagsschemat vilket innebär att svensken inte är tillbaka på hotellet förrän långt efter midnatt och får kort om tid att ladda om.

Han kan förstås klara det.

För den som stoppat Rafael Nadal i Paris finns inga oöverkomliga hinder.