Karin Mattsson Weijber.
Foto: LARS PEHRSON
Att Mattsson Weijber representerar de tre miljoner svenskar som är organiserade i Sveriges största folkrörelse innebär att politikerna just ett valår kan vara mer benägna än annars att intressera sig för idrottsfrågor.
Det är ett tillfälle som RF kommer att ta vara på.
–Våra två huvudfrågor är finaniseringen och skatterna. Oron kring finansieringen gäller främst Idrottslyftet (500 miljoner kronor per år, SvD:s anmärkning) och vad gäller skatterna handlar det om de två utredningar som gjorts och som resulterat i förslag som skulle slå mycket hårt mot idrotten om de gick igenom.
Både skatte- och momsutredningen har mött kompakt motstånd inom idrottsrörelsen som kan andas ut åtminstone till- fälligt. Även om regeringen har vilja att driva igenom förslagen är tiden för knapp för att lägga en proposition före valet.
–Det är verkligen skönt. Förslagen har upprört människor och nu får vi istället möjlighet att presentera ett eget förslag för partierna. Det får bara inte bli en ut- redning till.
Då det gäller frågan om stora internationella idrottsevenemang i Sverige riskerar regeringen att hamna i en svekdebatt.
Så här sa statsminister Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring i början på oktober 2006: ”Sverige ska aktivt verka för att få fler stora internationella idrottsevenemang till vårt land”.
–Jag tolkar det som ett löfte vilket verkar vara på väg att svikas. Fortfarande har regeringen inte ens formulerat en strategi för vad de ska göra.
Vad tror du att det beror på?
–Att man inte sätter in evenemang i ett större sammanhang där man kan se att det generar bland annat fler arbetstillfällen och ökad turistnäring. Ser man inte det och andra fördelar ser man bara kostnader och då är det lätt att avstå.
–Det handlar ju inte om att regeringen ska lämna en förlustgaranti utan att staten ska dela risken med specialförbunden. Herregud, runt om i landet står många tusen ideellt arbetande personer beredda att satsa och var, mer än i idrotten finns sådana krafter?
Mattsson Weijber understryker att det inte är idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth som ska ta åt sig av kritiken.
–Hon gör ett mycket bra jobb och den här frågan ligger främst på andra departement, säger RF-basen som inte bara ger ris utan även ros till regeringen.
Det som betytt mest är att regeringen tillgodosett idrotts- rörelsens starka – och under många år framförda – önskemål om större självständighet att bestämma hur statsanslaget ska fördelas är det som betytt mest, enligt Mattsson Weijber. Nu är det hon som bär det yttersta ansvaret för fördelningen och därför blir måltavla för kritiken.
Så var fallet då SvD, för en tid sedan, avslöjade att bland annat sim- och friidrottsförbundet är starkt kritiskt mot fördelningen av landslagsstödet på 38 miljoner kronor.
Riksidrottsstyrelsen (RS) klubbade igenom beslutet som fattats av den så kallade styrgruppen där Ulf Lönnqvist är ordförande och där det finns två representanter för SOK respektive RF samt en från Sveriges Para- lympiska Kommitté.
–Jag blev förvånad över den starka reaktionen från några förbund. Alla specialförbund hade fått information om vilka kriterier som gällde för beräkningarna. Att några sedan var missnöjda med utfallet kan jag förstå men där-emot inte att de valde att gå ut med det istället för att framföra kritiken internt.
Frågan är känsligare än man kan tycka att den borde vara och orsaken finns i historien.
För bara något år sedan nådde konflikten mellan RF och Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) en nivå som fick idrottsministern att gripa in.
Hennes budskap var glasklart: en fortsatt konflikt mellan de båda organisationerna skulle kunna ge regeringen anledning att åtminstone ompröva nivån på stats-anslaget.
Idrottsministern uppmanade parterna att samarbeta, en medlarkommission tillsattes och ur den föddes den så kallade styrgruppen.
Att gruppens första beslut ger upphov till stark kritik och stor uppmärksamhet i medier är oroväckande menar RF-basen.
Hon reagerade även då SOK- basen Stefan Lindeberg ifjol rasade ut sedan SOK i regeringens regleringsbrev i december ifjol fått sitt statsanslag minskat från 40 till 23 miljoner kronor. ”Det är ett dråpslag. För mig är detta helt obegripligt. Vi klarar Vancouver-OS, det måste vi. Men vi hamnar i en akut likviditetskris efter OS. Då är pengarna slut. Då finns inte pengar för de aktiva”, sade Lindeberg till SvD.
Mattsson Weijber:
–Jag menar inte att man ska lägga locket på men att man först ska vända sig med kritiken till dem den berör.
Du går ut öppet med din kritik mot regeringen?
–Jo, men jag har långt tidigare varit tydlig mot regeringen vad jag tycker i de frågorna.
RF-ordföranden menar att fortsatta oroshärdar som exponeras skadar allmänhetens förtroende för idrotten och att detta i slut- änden kan bli värre konsekvenser än så.
–Att vi förlorar den här självständigheten att själva bestämma över hur pengarna ska användas. Den är något idrottsrörelsen eftersträvat länge och därför måste alla parter nu göra allt för att samverka.
Från att tidigare ha företrätt RF:s intressen och därför varit en huvudaktör i de senaste årens bråk med SOK har Karin Mattsson Weijber nu en mer övergripande roll i svensk idrott och det större ansvaret speglar av sig i hennes uttryckssätt.
Det är inte längre vi mot dem, hon skuldbelägger inte SOK för det som varit och även om det är RF som sitter på pengarna i den nya idrottsfamiljen föredrar RF-ordföranden att prata om det gemensamma ansvaret.
–Det som är bra för idrotten är också bra för de enskilda organisationerna.
Att visa upp en enad front är viktigt men att det ännu inte faller sig helt naturligt kan man kanske ana då Mattson Weijber dröjer lite med svaret på frågan om hur förhållandet mellan SOK och RF är idag.
–Alla måste lära sig att kompromissa och att samarbeta. Det vilar ett tungt ansvar på oss.
Men hur är förhållandet mellan SOK och RF i dag?
–Det är fortfarande en ganska ny situation att arbeta ihop och det tar sin tid innan allt fungerar.
Och i dag?
–Det kan bli betydligt bättre men det blir aldrig bättre än vad alla vill.
Då Olof Stenhammar nyligen skänkte tio miljoner kronor till SOK sa han bland annat följande till SvD: ”För mig är SOK den enda organisation i Sverige som kan det här med elit- och talangstöd”.
Hur kändes det att läsa?
–För det första var det bussigt av honom att skänka pengar. För det andra var det naturligt att han gav dem till SOK eftersom han ju genom åren haft kopplingar dit. RF:s verksamhet känner han överhuvudtaget inte till.
Till sist, har du fått ackreditering till OS i Vancouver?
–Haha, ja, det är klart sedan länge, säger Karin Mattsson Weijber som inte fick någon ackreditering av SOK till Peking-OS.
