En av cyklingens största, trefaldige Tour de Francevinnaren Alberto Contador har äntligen fällts och blir av med flera av sina titlar från 2010 och 2011.
Spanjoren, som vann Tour de France 2010 med spår av det förbjudna medlet clenbuterol i kroppen har hela tiden hävdat att allt är ett misstag och att han fått i sig preparatet genom att äta förorenat kött.
Han har fortsatt att tävla under fallets gång och vann Girot så sent som i fjol.
Det spanska cykelförbundet valde att fria honom för ett år sedan. Men både antidopningsorganisationen Wada och det Internationella cykelförbundet, UCI, ville fälla honom och nu har allting avgjorts i CAS, idrottens skiljedomstol.
När det handlar om dopning finns det inga vinnare.
Men delvis är domen en seger för Wada och UCI. Sportens trovärdighet är svårt skadeskjuten efter alla dopningsskandaler de senaste åren och är den av de stora sommarsporterna som legat mest illa till för att slängas ut ur OS-familjen.
Det är förstås inte positivt att en av de allra största stjärnorna fälls för dopning. Men domen visar att det går att fälla även de mest ihärdiga fuskarna.
Cyklingen har haft fler uppmärksammade dopningsfall än nästan någon annan idrott och listan på stjärncyklister som varit inblandade i dopningsskandaler är lång: Floyd Landis, Bjarne Riis, Eric Zabel, Richard Virenque, Alex Zülle, Tyler Hamilton, Ivan Basso, Jan Ullrich, Alexander Vinokurov...
Lägg till det misstankarna kring Marco Pantani och de envisa ryktena kring den störste av dem alla, Lance Armstrong.
Tydligen går det knappt att vinna på herrsidan utan fuska.
Det är ännu ett tungt slag mot cykelsporten, men det är bra att Contador åkte fast, det är bra att han äntligen fälldes.
Däremot är påföljden en smärre skandal. För i praktiken betyder den mycket lite.
Avstängningen gäller retroaktivt från augusti 2010. Så även om Alberto Contador missar Giro d’Italia i maj, Tour de France i juli och OS i augusti, är han fri att tävla igen efter 6 augusti. Då kan han ställa upp och vinna Vueltan på hemmaplan, Spanien runt, som inleds 18 augusti.
Att två års avstängning i verkligheten slutar med ett halvårs frånvaro är löjligt. Cyklingen har fortfarande en mycket lång väg att gå innan den blir helt rumsren igen.
Det går inte att se en stor cykeltävling utan att undra hur många som tryckt i sig dopningspreparat och fundera över vem som döljer fusket bäst.
Och trots att jakten på fuskarna ibland är effektiv kommer det molnet att hänga kvar över cykelsporten länge.
