Usain Bolt kliver upp vid podiet, tittar på klockan som just passerat midnatt och konstaterar med ett stort leende att han precis blivit 22 år.

Så startar show nummer två.

Den första varade bara i 19 sekunder och 30 hundradelar.

Den andra betydligt längre.

Och den håller också världsrekordklass.

En tv-skärm i lokalen, där loppet visas om och om igen, fångar Bolts uppmärksamhet.

–Jag måste säga att jag ser cool ut. Jag tittar på mig själv och tänker ”den där killen är riktigt snabb”, säger han och drar ner skratt.

Guldet och världsrekordet på 100 meter var fantastiskt. Det på 200 rörde Bolts hjärta på ett annat sätt.

–200 betyder mer för mig än 100. Det är det här jag drömt om. Jag har älskat 200 ända sedan jag tog guld som 15-åring i junior-VM. Och på 100 meter hade jag redan världsrekordet när jag kom hit, därför brydde jag mig bara om att vinna. Nu sprang jag hela vägen, säger han.

Han säger sig inte vara speciellt överraskad över världsrekordtiden.

–Jag visste att jag kunde springa fort, det har jag visat hela säsongen. Det som är svårt är att göra det efter så många lopp. Men om jag skulle slå rekordet var det här. Banorna är supersnabba.

På läktaren bland 90 000 satt den tidigare rekordinnehavaren Michael Johnson, som kallat Bolt för ”Superman 2”.

En amerkansk journalist frågar om Bolt är en ”Superman” eller en ”Flash Gordon”.

–Jag är Lightning Bolt. Inte Flash Gordon eller någon annan. Mitt namn är Lightning Bolt, svarar jamaicanen och ser allvarlig ut.

Jämförelserna är oundvikliga: Bolt mot Johnson. Bolt mot Michael Phelps.

–Jag jämför mig inte med någon, jag vill bara vara mig själv. Michael Johnson är en stor idrottsman precis som Phelps. Men han är i vattnet, jag på marken. Det går inte att jämföra.

Hemma på Jamaica dansar folk på gatorna. Ingen kommer jobba när de vaknar på torsdagen, berättar en jamaicansk ledare som tagit plats bredvid SvD i den fullsatta lokalen. Premiärministern har också ringt och gratulerat.

–Yes, jag pratade med honom. Det här betyder mycket för vårt land. Alla där hemma tittar på oss. Jag är stolt, säger Bolt och får frågan om han kan utmana Johnsons världsrekord, 43,18 på 400 meter.

–Jag vill inte säga för mycket för min tränare vill att jag springer 400 och det vill inte jag på ett tag, men allt är möjligt.

Bolt säger att han gick upp vid tolvtiden, som vanligt, och laddade med nuggets från McDonalds.

–Sedan åkte jag hit till stadion och fick mer nuggets av min massör, men bara två stycken eftersom min tränare sa att jag inte skulle äta så mycket före loppet.

Alla garvar. Bolt också.

–Nu vill jag bara slappa, chilla och sova ut ordentligt. Det känns skönt att vakna som dubbel guldmedaljör och sedan ladda om inför stafetten.