Talang och träning – det är vad som krävs för att bli bäst. Sanna Kallur har en unik talang för att springa häck, men hon har framför allt lagt ner tusentals timmar med träning under åren.

–Fast inte 10000. Det har jag absolut inte hunnit än, säger hon med ett skratt.

Hur många timmar den 27-åriga Falutjejen tränat genom åren har hon ingen aning om. Framför allt inte när det handlar om enbart friidrott.

–När jag var 13 år tränade jag fem dagar i veckan, tre och en halv timme varje gång. Men då var det gymnastik som gällde, berättar hon.

Sanna och tvillingsystern Jenny ansågs som stora löften. Sannas favoritdisciplin var framför allt hopp och fristående.

–Jag var uppe och nosade på juniorlandslaget och tävlade också faktiskt någon gång i seniorlandslaget. Fast det gick inte så bra, säger hon.

När systrarna var i 15-årsåldern lockade friidrotten alltmer. De testade de flesta grenarna innan de specialiserade sig på sprint och häck, och märkte direkt att de hade nytta av den mångsidiga gymnastikträningen.

Karin Torneklint hade hand om den träningsgrupp där Sanna och Jenny började.

Hon bad alla deltagarna skriva ner varför de egentligen tränade friidrott. Hon fick många olika svar: några skrev att de gjorde det för kompisarnas skull, andra att de var kära i någon i gruppen, men Sanna och Jenny var där av en helt annan anledning.

–De var de enda som skrev att de ville vara med i OS och VM, minns Karin som sedan några år återigen är systrarnas tekniktränare.

När Sanna började med friidrott var hon van att träna mycket. Det hade hon med sig från gymnastiken.

– De första åren körde jag fem pass i veckan. Nu handlar det normalt om åtta tvåtimmarspass varje vecka.

Variationen i träningen är stor. Mycket handlar om att bygga upp styrkan men samtidigt behålla smidigheten. Att se Sanna med skivstång över axlarna är imponerande. Hon tar exempelvis nära 100 kilo i frivändning, fullt jämförbart med de bästa tyngdlyftartjejerna i Sverige.

Men även om träningen är tuff och målinriktad finns alltid glädjen med.

–Vi skrattar och pratar mycket om annat än bara friidrott under träningarna.

Det är viktigt att kunna använda av-och-på-knappen – och där är Sanna mästerlig, säger Karin Torneklint.

Det är just den mentala förmågan som ofta gör skillnad mellan guld och en missad medalj. Ifjol gjorde Sanna sitt livs (så långt) bästa lopp i VM, men grät ändå av besvikelse efter fjärdeplatsen.

I vintras var hon i sitt livs form, med världsrekordet på 60 meter häck (7,68) som höjdpunkt. Men de tuffa loppen på kort tid slet på kroppen. Till slut kom en bristning i baksidan av låret, på uppvärmningen i inomhus-VM i Valencia.

Att vara på topp och undvika skador är en svår balansgång. Sannas uppladdning inför OS har varit allt annat än bra, då hon fått ställa in samtliga tävlingar sedan 6 juni på grund av smärta i smalbenet efter en tidigare stressfraktur, och problem med baksidan av låret.