Norrbottningarna - tja, i ärlighetens namn spelar det inte så många norrbottningar i laget - visade bättre förmåga framför Gustaf Wesslau i Dif-målet än vad Djurgårdsspelarna visade framför David Rautio i Luleås kasse. Och Djurgården fick gå till nyårsvila med en målmässigt klar förlust, 0-3 (0-0, 0-3, 0-0), mot Luleå.

Dif:s anfallsspel stoppades effektivt upp av ett strikt och tätt spelande Luleåförsvar:

– Luleå är ett bra lag: j-ligt disciplinerat och hårt att spela mot, summerade Dif-anfallaren Mario Kempe matchen.

Kempe gjorde några ensamma ruscher i försök att få hål på Luleåmuren, men kom inte längre än till något skott från sidan.

– Ja, jag försökte. Men jag lyckades ju inte, konstaterade Kempe.

Luleå lyckades däremot. Simon Halmarsson och Robin Jonsson sköt 0-1 och 0-2 från exakt samma ställe i slottet framför Dif-målet. Båda gångerna efter snyggt spel före målen. Joonas Vihko punkterade matchen efter en dryg kvart i andra, och i power play: Vihko fick dubbla chanser framför Wesslau och fick in pucken till slut.

Luleå behövde tolv minuter för at göra sina tre mål.

– Jag tycker väl ändå inte att 0-3 speglar matchbilden, hävdade Mario Kempe och fick oväntat medhåll av Luleås assisterande tränare Thomas Berglund:

– Det var oförtjänt stort. Vi fick 100-procentig utdelning i andra perioden, och kunde bara spela av sista, sade Berglund.

För stort, kanske. Men inte orättvist. Luleå är ett mycket bra lag och extremt svårspelat:

– Men det är kul också, det är alltid känslor och fysiskt spel i matcherna mot Luleå. Det är två lag som vill ha kommandot i matchen, och som spelar med stor energi, tyckte Mario Kempe.

– Att möta Luleå är nästan som att spela ett derby.

Trots förlusten går Dif till nyårsvila som ett av elitseriens bästa lag i december. Färjestad har tagit fler poäng, liksom Skellefteå. Men allra bäst i årets sista månad: Luleå.