Det fanns ett svenskt glädjeämne i det fullsatta Fågelboet igår. Johan Wissman fortsatte att kapa tiondelar från sitt försöksheat. Och tiden i mål, 44,64, innebar nytt årsbästa och var bara åtta hundradelar över hans eget svenska rekord.

Men framförallt tog han sig till final på 400 meter, precis som vid VM i Osaka förra året.

– Jag var hur bra som helst. Och det är skönt att bli bättre hela tiden, säger Johan Wissman.

Finalplatsen i Peking innebär att Johan Wissman är förste nordbo som går till 400-metersfinal sedan OS i München 1972. Och inför finalen på torsdag är han full av självförtroende:

– Det är bara att gå in och köra. Jag satsar på medalj, vad annat ska jag göra? skrattar Wissman.

I semifinalen tryckte han på direkt från start, fortsatte att ösa på bortre långsidan och kom ut genom kurvan som tvåa efter LaShawn Merritt.

– Jag satsade, annars går det inte att komma till OS-final. Jag kände att jag ville utnyttja min snabbhet och rusa iväg.

Sedan blev det trögt – och Johan blev rädd för att stumna:

– Det var en skön känsla att komma in på upploppet, men det var lite skrämmande också. Jag kände att det kanske hade gått lite för fort. Och sista biten blev jag trött.

På upploppet passerades han visserligen av britten Martin Rooney, men slutade trea i sitt heat och gick vidare på bästa tid.

Johan Wissmans tränare menar att det kommer att gå ännu fortare i finalen. Men att ta medalj in den tuffa konkurrensen på 400 meter är givetvis inte realistiskt.

– Femte, sjätte, sjunde plats är väl sannolikt. Det finns ju två klara favoriter. Att ta medalj är lite för tufft för honom. Men jag hoppas att han kan ta någon tiondel till, säger Kenth Olsson.

Finalen på torsdag blir en tvekamp mellan två amerikaner: LaShawn Merritt och Jeremy Wariner.