En del spelare kollapsar i värmen medan andra kämpar vidare på vingliga ben – nästan alla har blåsfyllda och såriga fötter.

Banorna på Melbourne Park blir nämligen brännheta i den stekande solen och det finns spelare som förutom tejpning runt fötterna använder tre, fyra par strumpor för att skydda fotsulorna.

Det hjälper ofta – i en match eller två.

Att Robin besvärades av sina såriga fötter i förlustmatchen mot Marcos Baghdatis (3-6, 7-5, 6-3, 6-3) står utom allt tvivel.

Under behandlingarna Robin fick i några sidbyten kunde vi se hur illa det var ställt med hans fötter.

Vill på inget sätt förminska betydelsen av Robins fotproblem och är kanske helt snett ute i känslan att de inte skulle besvärat honom lika mycket om han fått 2-0 i set.

Det borde han förresten ha haft. 6-3 och ledning 4-0 i andra set – må vara mot en erkänd fighter som många gånger vänt stora underlägen men ändå.

Att Robin inte lyckades förvalta setbollen han hade vid 5-3 i Baghdatis serve är inget att säga om och att Sverigeettan efter sina två servegenombrott tappade två egna servegame kan sorteras in i ”sådant-som-händer-facket”.

Men: Robins agerande då han vid 5-6-underläge i egen serve skulle tvinga fram ett tiebreak var oproffsigt och blev förödande.

Robin slutade att spela på en viktig poäng eftersom han ansåg att Baghdatis slagit bollen bakom baslinjen. Men baslinjedomaren ropade inte.

Om matchen spelats på en bana med det elektroniska domarsystemet Hawkeye hade Robin kunnat begära att bollnedslaget skulle granskas på tv-skärmen och om bilderna visat att domaren gjort en felaktig bedömning hade Robin fått poängen.

Nu skänkte han inte bara bort poängen utan gav också sin motståndare ett mentalt övertag.

Jag påstår inte att Robin vek ner sig men menar att han måste tuffa till sig ytterligare för att bli topptio.