Efter Susanna Kallurs väntade besked i söndags kväll – att infektionen i smalbenet stoppar henne från en EM-start i Barcelona – kom ytterligare ett negativt svar på måndagen.

Emma Greens medverkan är högst osäker. Emma, som i sommar satt nytt personbästa i höjdhopp med 1.98, har en överansträngd hälsena. Röntgenbilderna visade ändå att det inte är någon bristning, men tiden är knapp för henne att hinna komma i toppslag. Höjdhoppskvalet avgörs visserligen inte förrän fredagen den 30 juli, med final två dagar senare, men frågan är om Emma kan göra sig själv rättvisa – om hon nu trots allt ställer upp.

Skadeeländet fortsätter att sätta sin prägel på svensk friidrott. Med Susanna Kallur borta ur EM försvann också mycket av förhandsintresset ur svensk synvinkel. Sanna är en av våra mest folkkära idrottsmän med en naturlig framtoning och härlig vinnarskalle.

Efter nära nog två års skadeuppehåll gjorde Sanna en sensationell comeback i stora sammanhang, i Diamond League-galan i New York för drygt en månad sedan, då hon sprang 100 meter häck på 12,78, en tid som fortfarande räcker till en fjärdeplats i Europa i år. Det gav förhoppning om medalj i EM, även om hon inte då var redo för tre tuffa lopp inom loppet av två dagar.

Smärtan i smalbenet förvärrades vid lag-EM en vecka senare, och det visade sig sedan att Sanna drabbats av en infektion på det ställe där hon opererades för sin stressfraktur.

I början av juli gjordes ett ingrepp efterson infektionen låg under huden. Sanna har inte kunnat träna löpning sedan dess.

Ett mycket tungt bakslag efter all rehabträning de senaste två åren. Nu missar hon chansen att försvara guldet från Göteborg för fyra år sedan.

Den svenska EM-truppens största medaljhopp är Christian Olsson – trots alla skadeproblem.

Olsson är de stora tävlingarnas man och kommer han bara till start – och slipper smärta efter kvalhoppningen – är jag säker på att han tar medalj, framför allt när den franske världsettan Teddy Tamgho (17,98 i år) lär missa mästerskapet på grund av skada.

Vid sidan av Olsson har längdhopparen Michel Tornéus och höjdhopparen Linus Thörnblad de bästa medaljchanserna. Tornéus hoppade 8,21 i söndags, dock i för stark medvind för att resultatet ska räknas i statistiken, och har i sommar hittat en stabil nivå kring åttametersstrecket. Thörnblad har en bit kvar till toppformen efter sin operation i höften, men har ändå tagit 2,30 i sommar. De tre ryska hopparna är favoriter, men konkurrensen i Europa är generellt sett svagare än tidigare år.

Risken är ändå överhängande att den blågula truppen om totalt 46 aktiva kommer hem utan medalj, i så fall för första gången i ett EM sedan 1966. Både vid EM i München 2002 och senast i Göteborg 2006 blev det tre guld och totalt fem respektive sex medaljer.

Förbundskaptenen Stefan Olsson har varit snäll och tagit ut allt och alla som tänkas kan, men det stora flertalet kommer inte ta sig till final.

Friidrotts-EM avgörs 27 juli-1 augusti.