Enligt RF:s riktlinjer ska barnidrott – upp till 12 år – främst präglas av lek men Mattsson är medveten om att de 65 specialförbundens klubbar inte alltid följer riktlinjerna.

–Därför är föreningsutveckling så viktigt. Medlemmarna påverkar hur policyn ska se ut och sen kan alla tränare och ledare luta sig mot den, säger Mattsson.

Boo FF har visserligen en tydlig policy men den går i vissa stycken stick i stäv med RF:s intentioner.

Mattsson reagerar mot att klubben väljer ut 9-­åringar till elitsatsning.

–Görs urvalet efter den talang barnen visar handlar det om ett alldeles för tidigt val, säger hon.

Varför?

–Man kan inte bedöma om ett barn i‑den åldern kommer att bli framgångsrik. Frågan vi måste ställa oss är när det är viktigt att vara på topp. Vi måste ta hänsyn till att alla utvecklas i olika takt.

–Men framförallt är jag emot tidig specialisering eftersom barnen inte får en bra ingång till idrotten där leken ska vara central upp till 12-årsåldern.

Men barn gillar väl att tävla?

–Absolut och det kan de göra ändå men på sitt eget sätt och utan att vi vuxna lägger prestationskrav på dem. Det är dessa krav som skapar tävlingshets. Jag citerar gärna Tommy Sandlins kloka ord ”vi måste lära oss att skapa vinnare utan att få förlorare”.

Är tidig specialisering vanligare nu än tidigare?

–Jag tycker mig inte märka av någon ökning och ser man till svensk idrott i helhet upplever jag det inte som ett jätteproblem. Men det är viktigt att vi motverkar tidig specialisering där den finns.