Äkta silver. Larsson visade var han hör hemma.
- Medaljen betyder oerhört mycket för mig. I min mentala träning har jag ofta målat upp bilden när jag går i mål som medaljör i ett mästerskap och nu blev det verklighet. Det känns helt fantastiskt, sade Mats.
Tillsammans med rådgivare Rune Gustafsson i Falun, har han byggt upp sin mentala styrka.
- Det är inte så att jag tvivlat på min förmåga, men det är viktigt att få ett bevis för att jag verkligen kan åka så här bra. Den här medaljen är jag oerhört glad för idag och jag tror att den kommer att få stor betydekse för mig under fortsättningen av karriären. Inte minst de dagar då det känns tungt, sade Mats.
Medaljen orsakade förstås stor glädje i svensklägret. Inte bara för att det är viktigt att få en bra start på ett mästerskap - alla unnade just Mats Larsson den framgången. Det märktes inte minst på Björn Lindh som också var med i finalen och som när han passerat mållinjen som fyra genast åkte fram till Mats och placerade honom på sina axlar.
- Det var roligt för Mats, som jag vet blev riktigt deppad när han från början ställdes utanför laget, sade Björn.
För så var det, som bekant. Inge Bråten valde från början Lind, Emil Jönsson, Thobias Fredriksson och Petter Myhlback.
- Visst blev jag besviken, det var sprinten jag mest av allt ville åka och det var där jag trodde att jag skulle ha störst medaljchans. Men nu blev det som det blev och jag är glad att jag till slut fick chansen, sade Mats, som halkade in i laget när Bråten ansåg att Thobias Fredriksson inte var i form.
Förbundskaptenen kommenterade sin laguttagning så här:
- Det var inget lätt beslut att ställa över Mats, som jag faktiskt känner lite extra för. Men Petter Myhlback hade visat flera bra sprintresultat och Mats hade kört så få tävlingar. Jag vet vad Mats kan när allting stämmer för honom och jag är väldigt glad för hans skull. Han är speciell, en lugn och stillsam kille som sällan gör något väsen av sig, men har mycket inombords. Jag hoppas och tror att den här medaljen för honom ytterligare ett steg framåt, för det bor något stort i honom, sade Inge Bråten.
I VM-sprinten visade Mats Larsson det. Han hade femte bästa tid i kvalet och flöt sedan i sin eleganta klassiska stil enkelt vidare genom kvarts- och semifinal.
- Placeringen i kvalet var bra, men det kändes ändå inget vidare. Men det var den genomkörare jag behövde. Jag kände mig stark och idag kunde ingen åka från mig i uppförsbackarna.
I finalen var det bara världscupledande Jens Arne Svartedal som var för stark.
- Jag trodde jag skulle kunna utmana honom också, men fick lite för dålig fart med mig in i arenan.
Men silvret var guld värt för Larsson och på lördag åker han skiathlon.
- Hoppas kunna återhämta mig bra, bara. Jag vet att det blir en hemsk morgondag, efter en sån här tävling värker hela kroppen och hjärnan är tom.
En dagen efter Mats Larsson gärna genomlider. Och nu äntligen kan Mats meritmässigt mäta sig med pappa Gunnar ”Hulån” som tog OS-brons på 15 km 1968.
