Många storheter har försvunnit i den ”Bermuda-triangel” framför backlinjen som förbundskaptenen varit med och riggat upp. Eller kanske hellre: har stångat sig blodiga.

Minns Magnus ”Turbo” Svensson oväntade entré i VM-premiären mot England 2002. Vem som följde varenda träning före EM 2008 prickade in att Daniel Andersson skulle starta mot Grekland?

Exemplen ger en fingervisning om att en överraskning kan lysa upp lördagskvällen sedan den påkallade EU-mörkläggningen blåsts av vid halv tio. Värmer lagen förresten upp i dunkel?

Jag skulle inte bli överraskad om strålkastaren riktas mot någon av Rasmus Lindgren eller Sebastian Larsson – ”täta” spelare som i sömnen kan gå ut och följa ordern att inte släppa en j-vel över bron i den centrala inkörsporten.

Det tror jag inte att Lagerbäck litar på att Kim Källström klarar av. Varför skulle förbundskaptenen ha ändrat sig på den punkten när han tidigare delat ut så många misstroendevotum?

Ett halvår utan tävlingsmatcher efter lårskadan i den allsvenska spurten kan inte försätta Anders Svensson i samma bollvinnande skick som vid samma tidpunkt ifjol då hans strategiska skepnad lös upp Emirates Stadium i London.

En vänskapsmatch mot Brasilien är heller ingen måttstock jämfört med det blodiga allvar som lär utspela sig på drakens arena i Porto.

Träning är en sak, match en helt annan, vilket besannades för två år sedan, också det i slutet av mars, då ”Chippen” & Co såg ut som världsspelare under veckan på Arsenals välklippta golfgreener bara för att förvandlas till statister i kriget mot Nordirland på kärva Windsor Park i Belfast.

Har Anders Svensson verkligen formen att få låna bollen tillräckligt ofta så att han kommer till sin rätt? Lagerbäck lär aldrig från start ta risken att låta sig överrumplas defensivt – därför tror jag att snabbe och starke Olof Mellberg främst kommer att spela mot Ronaldo, vilket ger plats för de båda mittbackarna Daniel Majstorovic och Petter Hansson. Mikael Nilssons följsamma rutin går före Adam Johanssons orutin och Erik Edmans ringrost.

När Lagerbäck väl vikt från sina konventioner har det varit i utsatta lägen då slaget varit så gott som förlorat. Det bästa exemplet är kanske den sena trebackslinjen på Ali Sami Yen-stadion Istanbul som såg Henrik Larsson och Andreas Andersson vända 0–1 till 2–1 mot Turkiet och säkra VM-biljetten till Japan 2002.

Fem raka slutspel stödjer Lagerbäcks traditionella tänkande. Han har inga problem att erinra sig den kollektiva kontringskraft, utlöst utan Zlatan Ibrahimovic, som låg bakom 2–0 mot Spanien 2006 och även 3–0-ledningen mot Danmark i Parken året efter.

Så kontraproduktivt Lagerbäckskt, av Hristo Stojtkov liknat vid basebollens home runs, har blågult inte spelat sedan just Bulgarien krossades med 5–0 i EM-premiären på José Alvalade-stadion 2004. Den arenan i Lissabon passerar för övrigt landslagsbussen på dagens färd till Porto. Ett annat traditionellt tecken från samma stadion (låt vara ombyggd 2003) satte Robert Prytz (2) och Torbjörn Nilsson (1) 1984 genom 3–1-segern i VM-kvalet.

Aftonbladets Stefan Thylin, som för övrigt tillsammans med Expressens Lasse Olson på matchdagen den 17 november -84 krävt Lars ”Laban” Arnessons avgång, lärde mig tidigt traditionens makt genom sina gästspel i Tipsextras barndom.

Mina rop på att Lagerbäck borde avgå har av tradition haft en motverkande effekt i kvalen.

Men vad gör man inte för tre poäng? Förbundskaptenen hoppas säkert att portugiserna sin vana trogen står och väntar på vad världens enligt bäste spelare enligt Fifa ska hitta på.

Den traditionen har Lagerbäck säkert inget emot att hemmalaget och Cristiano Ronaldo håller vid liv.

För övrigt...

...använde Wanja Lundby-Wedin samma spontana uttryck som AMF-direktören Christer Elmehagen: ”Klantigt”. Hade de snackat ihop sig?