Lina Olofsson är uppvuxen vid spelbordet. Hon har sett kort singla ner över den gröna duken långt innan hon kunde skilja spader från klöver. Fast då var kortspelet bridge. Alla i hennes släkt, förutom hennes mamma, spelar bridge, och att Lina blev bridgespelare gladde de flesta.
För några år sedan blev delar av hennes bridgelag även till ett backgammon-lag. Lina chockade backgammon-världen med att vinna 19 matcher av 22 möjliga då laget forsade fram genom seriespelet upp i högsta divisionen.

Men nu är det poker som gäller.
– Det mest fascinerande med Texas Hold'em tycker jag är psykologin. Och det är ett spännande spel. Att en spelare kan komma från ingenstans och vinna stort är en extra krydda. Någon som vinner en stor turnering på nätet, eller som lyckas kvala in till en stor live-turnering via en satellit. Helt gröna kan de vara - jag har sett folk vid finalbordet som inte ens kan blanda en kortlek, säger Lina.

– Att pokern inehåller så stort turmoment, som gör det möjligt att vinna massor med pengar med en liten insats är ju något som verkligen fascinerar både mig och folk i allmänhet, tror jag. Även om det så klart är de bästa pokerspelarna som vinner i långa loppet finns ju möjligheten för vem som helst att lyckas någon enstaka gång.

Idag är Lina själv ensamstående mamma till sonen Casper som fyllt fem år och som bor halva tiden med sin pappa.
- Många blir smått chockade över att jag har barn, säger Lina. Jag tror det är för att det är så pass ovanligt i pokervärlden där det flesta är väldigt unga och för dem ligger det där med barn ganska långt fram i tiden.

Att vara pokerspelare, pokerjournalist och mamma tycker inte Lina är något problem.
- Det är ju ingen skillnad på mig för att jag är mamma, säger Lina. Jag är jag. Kanske har jag lite mer verklighetsanknytning än storspelarna eller någon som nyss gått ut gymnasiet. Jag har fått skaffa mig två sätt att se på pengar. Jag skiljer på pengar jag spelar poker med och vanliga familjepengar. Spelar man mycket poker tappar man lätt greppet om pengars värde.

Själv var Lina ständigt på bridgetävlingar när hon var barn. Hennes farfar, som var tävlingsledare, bar runt lilla Lina på axeln. Än idag kommer det fram tanter på bridgeklubben och nyper henne i kinden och pratar om när hon var liten.
– Självklart är det en del pusslande, men så är det ju för alla, säger Lina. Eftersom jag reser så mycket så försöker jag ta vara på tiden här hemma och fokuserar på Casper då. Visst är det jobbigt ibland - om jag sitter och spelar fyra pokerbord samtidigt på nätet, och Casper vaknar och har drömt en mardröm - ja, då blir det inga pengar den kvällen. Men det är skönt att ha ett vanligt hemmaliv också. När jag varit ute och rest eller spelat själv är det mysigt att bara komma hem.

Pokerspelare är inga konstiga nördar, enligt Lina. Visst finns det många original, men de allra flesta är enormt trevliga. Lina har hittat många intressanta människor bakom fasaderna.
– Det finns många förutfattade meningar om pokerspelare. Det sägs att de är kaxiga, uppblåsta, otrevliga, men det är verkligen inte sant. De flesta är otroligt sympatiska, säger Lina.

Det Lina inte vet om pokervärlden är knappt värt att veta. Hon följer allt som går på tv, allt som skrivs och alla stora tävlingar. När hon inte spelar själv.
– Nu spelar jag ungefär 20–25 timmar i veckan, säger Lina.

Lina började spela för några år sedan då hennes backgammon-kompisar tipsade henne. I samma veva började hon jobba på Poker Magazine som webbredaktör och fick kontakt med flera svenska pokerspelare genom sitt arbete.
– Efter ett tag knallade jag iväg till Klubben vid Odenplan, berättar Lina. Mest kanske för att jag hade hört att man kunde tjäna en hacka på backgammon där. Jag började spela lite cash-game, och det gick över förväntan. En duktig spelare frågade om han fick sponsra, stakea mig, och då började jag spela deras lite större turneringar. Det är väl inget jag skulle ha gjort annars, men det gick bra. Min sponsor fick igen sina pengar med god marginal.

Linas mål som pokerspelare är att jobba upp en bra bankrulle och kunna ställa upp i en stor turnering. Och helst vinna den, naturligtvis.
– Min största styrka som pokerspelare är nog att jag är orädd, säger Lina. Jag går gärna upp i potter mot riktigt duktiga spelare, och får en kick av att lura dem, av att slå dem.

I poker gäller det att kunna läsa folk och att samtidigt vara svårläst själv.
– Jag försöker få motståndarna att tro att jag är lite nervös och nonchalant, avslöjar Lina. Eftersom jag inte är jättebra på att läsa andra har jag räknat ut att det är bättre att försöka lura dem.

– Min största svaghet är att jag har svårt att komma ur en tilt. Om jag har förlorat en stor pott eller haft otur eller spelat dåligt har jag svårt att släppa det och gå vidare - och då gör man ju så klart ännu fler misstag. Det här är något jag verkligen måste jobba på, att bara fortsätta spela som om inget hade hänt.

Efter jobbet på Poker Magazine började Lina på 24h Poker. Det var då hon började åka runt och blogga från stora turneringar. Men det var svårt att kombinera mammaliv, en massa resor och ett heltidsjobb.
– Jag försakade alla mina vänner, allt socialt liv som inte hade med poker att göra, berättar Lina. Jag började fundera över hur jag ville lägga upp tillvaron. Jag insåg att jag nog skulle kunna gå runt som frilansare. Bland annat flaggade Pokerstars för att de ville att jag skulle driva deras skandinaviska blogg. De är både en stor och en bra arbetsgivare, det känns tryggt att ha dem i ryggen. Och så tycker jag det är kul att de satsar så mycket på skandinavien.

När Lina får frågan om vad som skulle vara hennes drömknäck från pokervärlden funderar hon lite.
– Det här låter kanske överdrivet diplomatiskt, men det skulle faktisk vara om en tjej vann någon riktigt, riktigt stor turnering, säger hon. Det finns konstigt nog inte så många tjejer i poker, det är otroligt mansdominerat.