När Stefan Nystrand släntrar in till bassängen i Eriksdalsbadet väntar tränaren Anne Forsell. Precis som vanligt, precis som hon gjort sedan det svenska OS-hoppet var mycket yngre.

Hon ligger bakom Stefans tuffa program:

–Detta schema kör ingen annan efter. Ingen. Inte ens Petter (Stymne, också OS-simmare) som tränar ihop med Stefan och tävlar på samma distanser. Det här är något som passar Stefan, säger Anne Forsell.

Eftersom Stefan avskyr måsten, och hård träning är ett måste i elitidrott, har Anne Forsell tvingats vara kreativare än annars för det fysiska upplägget.

Det fanns en tid när hon trodde att de var överens om vad som behövde göras och han helt enkelt uteblev från träningen. ”Ingen lust”, ”glömde”, ”trodde det var bättre att vila”, var några ursäkter.

Det är väldigt länge sedan.

Även om Stefan Nystrand säger att simträning sällan är roligt – det som är roligt är att se resultatet – så tjurar han inte. Fullt fokus på vad han gör, fullt fokus på två distanser på OS.

12 timmar i veckan, ibland 14, är dosen. Året om, frånsett fyra veckor. För att det ska ge effekt krävs vila. Han är bra på det också. Stefan Nystrand är unik på sitt sätt. Ändå ganska lik många andra. Talang eller träningsprodukt? Ska du nå toppen i världen i något – musik eller idrott till exempel – tar det i runda slängar tio tusen timmar.

–Den viktigaste talangen är att vara just en träningsprodukt, säger Glenn Östh, sportchef på Sveriges olympiska kommitté, SOK.

Östh tog del av en undersökning som en musikforskare på Musikhögskolan presenterade för ett par år sedan och blev fascinerad. Enligt undersökningen tar det minst tio års hårt arbete för att komma till platsen längst fram, där de som spelar förstafiolen sitter.

Först och främst är det en stor bit kunskap som måste inhämtas i just det specifika område du ska bli världsbäst i. Det innebär tusen timmar om året i tio år av seriöst arbete. Man beräknas ha genat lite genom att ha hållit på lite redan före dem.

–Går man till idrotten så stämmer det i väldigt många fall. De här tio åren krävs av insamlande, inte bara träningstimmar. Det handlar om att leva med idrotten och skaffa sig kunskap. I länder med hög levnadsstandard även genom tv och video, säger Glenn Östh.

Stefan Nystrand började på allvar med sin simning i 11-, 12-årsåldern. Han är en smula skeptisk till teorin om 10000 timmar för att nå toppen, men ett snabbt överslag ger vid handen att det stämmer ganska bra på honom.

Lägg till det som Glenn Östh kallar kunskapsinhämtning – lära sig historiken, lära sig nuläget, studier av förebilder, hitta framgångsfaktorer, det vill säga allt runt omkring – och han är ungefär uppe i den magiska siffran.

– Jag var ju nästan lika snabb när jag var 18 och hur förklarar man Sarah Sjöström (EM-guld som 14-åring), protesterar Stefan som fyller 27 i oktober.

Dock kan inte Sarah sägas vara främst i världen och Stefan var det inte som 18-åring.

Glenn Östh vill inte gå in på individer, konstaterar bara att för att bli ledande i sitt gebit så behövs det i de allra flesta fallen tusen timmar i tio år. Vi talar inte om underbarn. De kallas detta för att det de gör är att likna vid mirakel. Till exempel Wolfgang Amadeus Mozart som skrev sitt första musikstycke när han var fyra år. Men han övade säkert mycket.

Stefan Nystrand om sitt speciella område:

– Det viktigaste är att det går bra. Då kommer du automatiskt in i en god spiral, utvecklas och kan komma till insikt i vad som är bäst för dig. Du får lön för mödan.

Är det roligt att träna?

–Det roliga är att tävla. Jag har inte valt en idrott där träning är roligt. Tänk vad bra jag skulle vara om det hade varit kul att träna också…

Stjärnorna – de som blivit det – går ofta sin egen väg. De väljer sina egna upplägg, vill inte foga sig i landslagets modell. De har olika filosofier om vad de tror passar dem när de ”samlat färdigt”.

Den period som Glenn Östh kallar de gyllene åren är 10 till 13 år. Har man hållit på mycket med sin idrott i den åldern så har man enorm nytta av det som vuxen idrottsman. Det är då grovmotoriken i den tekniska träningen grundläggs.

–Vi vet att simmarna måste igång tidigt. Det är i de gyllene åren de hittar sitt flytläge och skapar teknik för att hitta drivet i simningen. Det de lär sig där har de med sig när de blivit seniorer. Då handlar det om finmotorik, man finslipar tekniken, utvecklas. Utvecklas man stimuleras hjärnan och man orkar med vardagsträningen lätt­are.

Det finns många vägar att gå för att nå den allra högsta toppen. Det finns många bekräftelser på att de som blivit riktigt bra har haft roligt hela vägen, utan tränare som stått och drivit på. De har själva lagt grunderna för att det är så skoj.

Andra har tidigt kommit under en tränare som följt dem hela tiden. Facit är ofta detsamma: 10000 timmar.

Det finns myter om många idoler och idrottsstjärnor. Som att pingisens Jan-Ove Waldner hade allt gratis och därför blev världsledande i många år. Sanningen är att han tränade mer än de flesta för att nå yppersta världsklass.

Glenn Östh vet, han har en gedigen bakgrund inom just pingisen där han bland annat var förbundskapten.

Då J-O efter den sagolika singelturneringen på VM i Manchester 1997 fick frågan hur han kunde vara så fenomenal svarade han, med mycket glimt i ögonen: ”80, 90 procent talang, resten träning.”

–Haha. Jag vet hur mycket tid J-O lagt ner på träning. Hans gyllene år kanske sträckte sig upp ända till 16 år. Han hade en tidig utveckling som spelare men inte som fysisk person, liten till växten länge. Han samlade på sig erfarenheter och kunde leda utvecklingen med teknik redan då, säger Glenn Östh

Ett exempel på Jan-Ove Waldners träningsmängd. Som 14-åring deltog han 10 träningsveckor på läger det året med seniorerna, tio lägerveckor med juniorerna. För att orka med den träningen krävdes också hög nivå på klubbträningen.

–Han tränade kopiöst mycket från 14 år och framåt. I J-O:s fall handlade det ungefär om 50 procent hård träning och 50 procent genialitet, säger Glenn Östh.

Glenn Östh kommer in på den mentala styrkan. När blir den viktig i karriären? När får man en vinnarskalle?

Är det omgivningen som skapar den eller är den genetiskt betingad?

–När lär man sig att ta motgångar och när lär man sig att våga vinna, frågar sig Glenn Östh, som vill se mer forskning kring detta.

Vissa klarar inte av favoritskap, att vara i ledningen. Våga vinna är ett populärt uttryck – hata att förlora ett annat.

–Kanske är det som ligger bakom vinnarskallarna att de hatar så mycket att förlora att de är beredda att göra allt för att segra.

Vinnaren har i vilket fall som helst träning, träning och åter träning bakom sig vad som än finns i bagaget från början. Och inhämtning av kunskap i det egna specialämnet. Många pusselbitar ska på plats innan det är dags att spela förstafiolen.

Minst 10 000.