En avbruten tävling. Och en där hon inte ens ställde upp. Finns det anledning att vara orolig för Frida Svensson inför OS?

–Inte alls. Jag var förkyld och hade lite feber och tvingades bryta tävlingen i Luzern i slutet av maj. Men tävlingen i München (mitten av juni, SvD:s anm), den fanns inte med i planerna överhuvudtaget, säger roddartjejen som är ett av de svenska medaljhoppen i OS i London.

I OS i Peking missade Frida finalen, men vann B-finalen för en sjundeplats totalt. För två år sedan, i Nya Zealand, blev Frida världsmästarinna i singelsculler över 2000 meter, och förra året slutade hon femma i VM i slovakiska Bled.

Hon talar ogärna om målsättningen inför London 2012.

–Jag vill gärna hålla det för mig själv. Men jag kan säga att när jag åker hem vill jag vara nöjd med prestationen, säger Frida.

Nu är Frida Svensson inne i slutfasen av förberedelserna inför OS. I förrgår kom hon hem till Strömstad från ett träningsläger i Italien. De långa musklerna har fått sitt, nu ska de korta drillas till, förhoppningsvis, perfektion:

–Det är farten som ska upp. Jag kommer att köra på med det hela vägen till finalen, säger Frida.

Träningspartner är den norske olympiske- och världsmästaren Olaf Tufte. Duon Svensson-Tufte har kört ihop i flera år, och det är ett samarbete Frida Svensson gärna fortsätter med.

–Vi fungerar bra tillsammans, en bättre träningskamrat kan man knappast få; vi gillar att köra på samma sätt och jag känner trygghet med Tufte, säger Frida.

– Jag kör samma typ av förberedelser som inför VM i Nya Zeeland och OS i Peking.

Det innebär bland annat jobb på den tillsammans med tränaren Johan Flodin egenhändigt konstruerade träningsmaskinen, en ”upp-och-nervänd cykel” som ger benen det motstånd och den styrka som krävs för en olympisk finalplats.

–Den stärker benen och hjärtat. Armarna är bara en liten del i roddsporten, det är benen som jobbar, förklarar Frida, som är ett av de verkliga medaljhoppen i den svenska OS-truppen. Något hon är väl medveten om.

–Det känns bara positivt att folk tror på mig, och att jag omnämns som ett medaljhopp tar jag som en komplimang. Jag försöker inte koppla bort pressen, bara hantera den på rätt sätt, säger Frida.

Och konstaterar samtidigt:

–När det gäller, då är jag ensam i båten.