Derbydags i morgon kväll på Råsunda: Djurgården-AIK.

Då kommer mycket att handla om AIK:s argentinska stjärna Iván Óbolo.

27-åringen med det majestätiska lugnet som kännetecken har varit allsvenskans bäste spelare så här långt och är den som AIK bygger spelet kring.

Óbolo har varit direkt inblandad i sju av AIK:s åtta gjorda mål. Han har själv gjort tre, och spelat fram till fyra.

Frågan är bara hur länge han stannar i Sverige. Risken, för både AIK och allsvenskan, är att den bollbegåvade nummer 10 försvinner utomlands till sommaren – och då blir AIK ett helt annat (sämre) lag.

Óbolo har den egenskap som andra toppspelare har, jämför med exempelvis Henrik Larsson, nämligen förmågan att också göra omgivningen bra.

Han skarvar, han nickar, han passar. Det går inte så fort, det är inte så spektakulärt men det ser ändå så enkelt ut. Han gör det med fötterna, han gör det med huvudet. Bara för lagkompisarna att springa, tacka och ta emot. Precis som Saihou Jagne och Kenny Pavey gjorde senast mot Häcken (2-0).

Djurgården har ingen Óbolo att slå upp bollen på för att nagla fast spelet på offensiv planhalva. Djurgården har just nu mest en massa frågetecken i sin laguppställning.

Krisen är djup – även om en ”tröst” i bedrövelsen kanske är att Hammarbys är än djupare – efter den mardrömslika säsongsstarten.

På läktaren sitter den 35-årige veteranen Mattias Jonson, som ännu inte blivit kvitt sina inflammatoriska hälproblem. Och han lär inte komma tillbaka före sommaruppehållet.

Just nu är han ändå Djurgårdens viktigaste spelare. Det blåränderna behöver är precis den vinnarinstinkt och tyngd som Jonson besitter. Frågan är bara om kroppen håller…?

Om Jonson är tillbaka på planen lär det våras för Djurgården i höst.

Samtidigt kan AIK då stå utan vårens viktigaste spelare.